Ombord på en buss 20101228

Att åka buss kan vara himla roligt om man gör det med rätt sällskap. Jag tror inte att resten av bussen uppskattade vårt sällskap lika mycket som vi själva gjorde, men det orkade vi inte bry oss om.

Vi har åkt från Melbourne till Lakes Entrance, en resa som påbörjades strax efter kl 18 på eftermiddagen och avslutades runt 23.30. Jag och Erik somnade direkt vi klivit på bussen och vaknade ungefär en timme senare. Då började vi prata och skratta alldeles för högt och även fast vi försökte hålla oss lugna och tysta så gick det bara inte.

Erik, som för övrigt är världens hungrigaste människa, var naturligtvis hungrig från start och när vi strax efter kl 22 stannade vid en liten mack hoppade han full av entusiasm in i butiken för att spana in matutbudet. Det tog honom ungefär tjugo minuter av den halvtimmeslånga pausen att bestämma vad han skulle äta. Kaffe och äggmacka. Äggmacka, ja. Den skulle innehålla ägg, sallad och majonnäs, inte så svårt kan man tycka, men det visade sig vara väldans svårt att få på majonnäsen på mackan, vilket de misslyckats med helt och hållet. Kaffet var glödhett och gick inte att dricka, så under tiden kaffet svalnade köpte Erik en bit sweet chilikyckling. Den smakade inte alls sweet chili och Erik gick mycket besviken tillbaka till bussen mer hungrig än när han lämnat den. Kaffet lyckades han dock smuggla in, trots att chauffören inte mindre än fyra gånger upplyst oss om att det var förbjudet.

 

Väl ombord på bussen igen såg Rickard en jätteäcklig insekt på väggen bredvid sitt säte. Både jag och Erik skrek åt honom att slå ihjäl den, men det lyckades han inte med. Istället för att klippa till rejält med boken han höll i handen, puttade han bara lite på den så att den blev förbannad. Jag insåg att den var på väg åt mitt håll och hoppade och pep i mitt säte medan Erik än en gång skrek åt Rickard att slå ihjäl den. Rickard misslyckades än en gång med att ta livet av den muterade och nästan självlysande och förmodligen totalt livsfarliga lilla insekten och istället ramlade den ner på säten han suttit på och efter det försvann den. Erik var mycket upprörd och konstaterade att första gången hade insekten kommit för att kolla och nästa gång skulle den komma för att döda.

Vi sov inget mer den resan.
 
 
xoxox
 
 
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0