Kuala Lumpur igen

Jag lämnade Langkawi tillslut efter en och en halv månad. Det var jag, Elin och Lio som åkte tillsammans till Kuala Lumpur. Det var en lång väg att ta sig och eftersom jag hatar att flyga så bestämde vi oss för att åka landvägen istället. Fast det var ju naturligtvis inte landväg hela vägen, eftersom Langkawi är en ö, alltså fick vi börja med att åka båt. Det gick ju bra så länge båten satt fast i bryggan. Sen började det gunga. Jag tycker det är obehagligt när det gungar i vanliga fall, men nu hade jag ju även hört om den där båten som sjönk i Vietnam för bara några dagar sen, så jag var totalt jävla livrädd och satt och försökte intala mig själv att den här båten nog var bättre och skulle hålla hela vägen.

Den höll.

Vi kom av båten och skulle försöka få tag i en buss som skulle ta oss från färjeterminalen till busstationen. Det fick vi inte. Istället fick vi tag på en liten 75-årig gubbe med världens minsta lilla bil som var pimpad med världens högtalarsystem och tigerklädsel. Gubben spelade techno på full volym och körde jättefort.

Vi kom fram till busstationen, fick tag på våra biljetter och gick för att äta lite mat. När vi satt där och väntade på maten ringde jag hem för att tala om att vi överlevt båtresan. Efter det samtalet kändes allt så hopplöst jobbigt. Jag fick min värsta hemlängtan på hela resan. Elin skulle åka hem två dagar senare och jag hade precis pratat med pappa och jag kände bara hur jag inte orkade fortsätta vara ute på rasande fot, jag ville hem till tryggheten, till en riktig säng, ett språk jag kan, där jag kan åka buss utan problem, där jag inte behöver vara ständigt rädd för att bli av med passet/kontokorten/pengarna, för det går att fixa nytt. Just där och då ville jag bara ge upp allt och åka hem.

Det blev bättre sen.

Vi åkte buss hela natten och kom fram till vårt guesthouse klockan sex på morgonen. (Jag och Elin hade gjort tappra försök att sova hela natten, men misslyckats totalt.) Vi väckte Malin som redan var här och gick ut för att äta frukost.

Under dagen gjorde vi lite turistsaker, som att gå på bron mellan tvillingtornen och besöka China Town. Elin skötte shoppingen och jag skötte prutningen. Gud vad jag är bra på att förhandla!

Jag fick med mig en påse klockor också, eftersom jag ju råkar vara expert på att ha sönder/tappa bort just klockor.

På kvällen hade Lio bestämt träff med sin kompis Sunny. Han skulle komma och hämta oss allihop och så skulle vi ut och äta. Han kom i en jättestor bil och plockade upp oss, körde oss ut till ett lokalt matställe där vi var de enda vita och sen körde han oss vidare till tvillingtornen så vi skulle få lite fina bilder i mörkret.

Efter det stupade vi i säng.

 

Igår spenderade vi Elins sista dag med att shoppa och sen kom Sunny och hämtade oss och körde Elin ut till flygplatsen. Återigen bjöd han på mat på ett ställe där det bara fanns malajer och sen åkte han, jag, Malin och Lio hem till honom och badade i hans pool. Det var mitt i natten och iskallt, men trevligt.

 

Klockan hann bli strax efter två innan vi kom hem och då var vi rejält slitna.

 

Idag ska vi dra vidare till ett ställe som heter Melaka som ligger två timmars bussfärd söder om Kuala Lumpur.
 
 
(Jag får uppdatera med bilder senare, jag orkar inte just nu)
 
 
xoxox
 
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0