Fredag den trettonde....
En otursdag.
Jag känner mig lite ledsen. Nu när jag äntligen kommit in i min vardag och har haft samma jobb i två veckor så får jag inte komma tillbaka. Inte vad jag vet nu i alla fall. Jag ringde till Linda på Adecco och hon sa att hon än så länge inte har nåt till mig i nästa vecka.
Det är så typiskt! Man får aldrig bara slappna av och flyta med strömmen ett tag, för så fort man slutar vara på helspänn så är det nån där som drar upp en ur vattnet och ruskar om hela ens tillvaro.
Jag får väl erkänna att jag är aningen bitter över att samtidigt som jag pratade med Linda så ringde en annan tjej på Adecco till Em och sa att hon har fått jobb imorgon också. Så orättvist! Em har haft heltid i flera veckor nu, och även nästa vecka med bättre lön än jag och inga sjukdomar och så får hon extrajobbet på lördagen. Bajs.
Klart att det är bra att hon får jobba, men det var ju jag som verkligen behövde det...
Nej, vill man ha någonting gjort så får man göra det själv!! Därför ska jag spendera morgondagen med att söka jobb på egen hand eftersom Adecco inte vill ge mig någonting annat än dåligt betalda dagisjobb som jag blir sjuk av, fast jag tjatar om annat!
Jag känner hur bitterheten osar om mig, så jag går och lägger mig nu.
Förlåt Em, det är inte meningen att vara missunnsam mot dig!
xoxox
