Vemodigt (090531)
Igår hade vi utflyttningsfest för Em. Det var jättekul! Det kom mycket mer folk än jag hade trott och alla var glada och trevliga. Vi satt på uteplatsen och grillade och lyssnade på musik och hade det allmänt supermysigt, en riktig sommarfest. Sen drog vi ner på stan och dansade.
Idag mår jag faktiskt mycket bättre än jag förtjänar! Med tanke på hur kul jag hade igår borde jag må sämre idag... Jag och Em har legat på gräsmattan hela dagen idag och bara haft det mysigt. Jag bakade en smulpaj också och vi två åt upp nästan hela. Den blev verkligen fantastiskt god!
När vi låg där ute på gräsmattan ville jag aldrig att dagen skulle ta slut, jag skulle kunna fortsätta leva precis där resten av mitt liv. Tyvärr är det inte jag som bestämmer sånt och livet fortsatte alldeles för fort som vanligt. Jag var tvungen att packa och åka till Mora där jag ska vara och jobba i en vecka.
Em flyttar hem på onsdag. Jag vill inte det! Jag vill bara att hon ska stanna! Det känns verkligen jobbigt att den som stått mig allra närmast under det senaste halvåret, som jag delat hela mitt liv med, bara ska försvinna. Jo, hon kommer ju att hälsa på och jag kommer ju hälsa på henne, men det är ändå inte samma sak. Jag känner mig ju halv utan henne! På eftermiddagen idag insåg vi båda två hur mycket vi kommer sakna varandra och allting blev fruktansvärt vemodigt. Jag ville aldrig sätta mig i bilen och köra därifrån, jag ville bara stanna kvar där, där vi har det så jävla bra.
Emelie, jag kommer sakna dig alldels otroligt mycket!
xoxox
