projekt25

Idag har jag varit och barnvagnsfikat med Peji och Astrid. Det var väldigt trevligt förutom att Astrid tyckte det var läge att göra nummer två när jag och Peji fikade som bäst. Men hon är ju så gräsligt söt så man kan ju bara älska henne.

På eftermiddagen skulle jag vara snäll och laga mat till mig, Sara och Björn. Jag hittade billig fisk på Maxi, så jag bestämde mig för att göra fiskgratäng och kom ihåg en variant som jag lärt mig för flera år sen där man blandar i räk- eller kräftost i gratängsåsen och tyckte det var en jättebra idé, enkelt och gott. Jag lyckades fixa ihop middag på 20 minuter och var riktigt nöjd med mig själv. Tills Sara frågade om det var skaldjur i maten. Först då slog det mig att hon är jätteallergisk mot skaldjur! Hon blev knallröd på halsen och det kliade massor och jag fick panik och trodde att jag skulle döda henne! Som tur var var det väldigt liten del skaldjur i osten, så det blev ingen allvarligare reaktion än så, men jag var riktigt orolig en lång stund.

Efter maten pratade jag med Mojjan på msn och det visade sig att hon också är i Falun nu, så vi bestämde oss för att gå runt Tisken och skvallra lite. Det brukar väl ta 30-40 minuter att gå den rundan, men vi hade så himla mycket att prata om, så vi var ute i närmare två timmar. Jag gillar verkligen Mojjan och det var skönt att ha nån att ventilera lite med. Åh, alla mina tankar är så jobbiga just nu! Jag vill allt på en gång! Jag vill jobba på dagis och jag vill byta jobb, jag vill bo i Norge och jag vill flytta till Falun, jag vill äta godis och jag vill bli smal, jag vill sova och jag vill vara vaken, jag vill shoppa och jag vill spara pengar. Ibland (eller oftast faktiskt) vill jag bara ha någon som talar om för mig vad jag ska göra när jag ska göra det, för jag är verkligen bäst på att fatta fel beslut.

Man blir verkligen jättetrött av körtelfeber. Tröttheten brukar dessutom hålla i sig i flera månader efter att man blivit frisk. Fan vad jobbigt! Jag som alltid är trött ska nu behöva gå runt som en levande död i flera månader. Det var ju precis vad jag behövde... Dessutom får man dålig andedräkt och svettningar. Trevlig sjukdom! Jag vill inte vistas bland människor alls nu ju, känner mig bara äcklig. Blä. Nu ska jag dra täcket över huvudet och bara glömma att jag finns! Och när jag vaknar imorgon är alla mina problem lösta, jag vet precis hur min framtid ska se ut och det är fullt med pengar på mitt konto! God natt!

xoxox