projekt25

Min farmor har gått bort. Pappa ringde mig i söndags och sa att hon fått en ny stroke och att hon låg medvetslös på Mora lasarett och att det såg riktigt illa ut.

Jag bestämde mig på en gång för att åka dit och vara med farmor under hennes sista dagar.

På måndagen slängde jag mig i bilen och körde till farfar i Mora där pappa och Björn redan var. Jag fick lite mat i magen och sen åkte vi upp till sjukhuset för att vara hos farmor. Hon låg helt stilla i en säng och andades oregelbundet. Såg så liten ut.

När vi suttit hos henne ett tag kom läkaren och sa att röntgenbilderna av hennes hjärna hade kommit, så vi gick in i ett annat rum och fick se på bilderna. Det var ingen tvekan om att det var riktigt illa och läkaren sa att det var det värsta han sett.

Vi bestämde oss för att sitt hos farmor i skift och att jag och pappa skulle ta första natten, så vi åkte hem och packade ihop lite saker och åkte återigen upp till lasarettet. Under natten turades vi om att sova i en bäddsoffa som vi fick låna och vid sjutiden bytte farfar av oss.

Andra natten var det jag och Björn som hade första vakten från 20 till midnatt, då pappa kom och löste av oss. Det var meningen att jag skulle åka dit igen vid niotiden på onsdagsmorgonen, men jag hade helt missat det, så pappa åkte istället för mig. Jag skulle precis börja laga lunch åt oss när min mobil ringde. Det var pappa som ringde och berättade att farmor lämnat oss.

Jag farfar och Björn kastade oss in i bilen och körde direkt upp till sjukhuset.

Jag har aldrig sett en död människa förut och det var en oerhört konstig känsla. Det var hennes kropp, men bara som ett tomt skal som låg där och precis där och då började jag tro att människor verkligen har en själ, för hennes själ var inte där.

Min farmor lämnade oss 25/11 kl 11.32.

Jag hoppas att du har det bra där du är!