Ett småkryps liv
Okej, det finns en sak som jag inte gillar med att plocka körsbär – alla äckliga kryp. Jag hatar kryp, har alltid gjort och kommer alltid göra.
Jag försöker ignorera tanken på att någonting sitter gömt mellan körsbär och blad, men det är inte så lätt när saker faktiskt börjar krypa på en. Det är okej så länge det bara är pyttesmå spindlar eller flugor, men när det kommer till tvestjärtar och tusenfotingar vill jag inte vara någon jävla gångbana!
Tvestjärtarna är riktigt obehagliga, men jag har kommit fram till att de inte är så farliga som de ser ut. De varken bits eller nyps och när man tittar på dem på håll så ser de faktiskt riktigt roliga ut. Nu har jag inte speciellt mycket tid till att titta på dem på håll, jag kommer oftast alldeles för nära utan att jag själv vet om det och det slutar oftast med att jag piper och hoppar.
Spindlarna är okej, förutom jättespindeln jag såg idag. Det var inte den största spindeln jag har sett, jag har sett en större, men ändå… Jag såg den när den klättrade på min arm och blev naturligtvis livrädd och hoppade och pep, men jag skadade varken mig själv eller spindeln. Jag konstaterade på en gång att den var randig i olika bruna nyanser, så den var ingenting att vara rädd för egentligen. De man ska vara rädd för är de små svarta med en röd prick på. Jag har hört att de är rätt vanliga, men jag har fortfarande inte sett någon. Jag hoppas att jag fortsätter att inte se dem. Jag hoppas att de inte ser mig heller.
xoxox
