Jorden runt på 80 dagar
Jag kan inte koncentrera mig på någonting annat än min reseplanering just nu. Jag är galet förväntansfull och jättenervös. Jag är inte så nervös inför själva resan, utan mer just planeringen, att få allting att klaffa, att få alla visum och biljetter på plats och komma på hur jag ska ta mig från plats A till plats B.
Det är visst inte bara att dra iväg på en sån här grej, det krävs timmar av planering har det visat sig.
Jag sitter med en kalender och en miniräknare och räknar dagar och kronor och kommer fram till att det kommer kosta mycket pengar att göra det här och det kommer ta lång tid. Mellan 70 och 90 dagar kommer det ta när jag väl kommer iväg. Hur lång tid all planering och organisering kommer ta vågar jag knappt tänka på.
Jag ska i alla fall inte till Nya Guinea. Det visade sig på UD:s hemsida att det var riktigt farligt att åka dit, speciellt för en ensam liten tjej, så jag gick till en resebyrå för att kolla om det verkligen var så illa (de säljer ju trots allt resor dit) och mannen där sa att ja, så illa är det, åk inte dit. Jättetråkigt, för det ville jag verkligen.
Istället kanske jag drar till Borneo, om det inte visar sig vara för dyrt.
Åh, det här är jättesvårt!
Det hade varit lite enklare om jag hade haft internet, men jag har redan spenderat fyra timmar på McDonald’s (jag drack bara en kopp kaffe, faktiskt!) idag och jag känner att jag inte vill gå dit igen. En världskarta hade också varit himla bra att ha, men i det här landet finns bara kartor över just det här landet. Typiskt.
Det här med visum är egentligen inte svårt, men det är ganska omständigt, speciellt när man bara har lite lösa planer, som jag har. För att få komma in i ett land måste man ha biljetter ut därifrån igen, vilket kräver att man vet när och varifrån man ska åka. Ska man till Ryssland måste man dessutom ha en inbjudan, vilket man får när man bokar hotell eller liknande. Dessutom måste jag komma på hur jag ska ta mig vidare från Moskva, om jag ska dra vidare till Sankt Petersburg eller om jag ska åka tåg till Helsingfors. Det vore ju faktiskt lite roligt att avsluta hela kalaset med en klassisk finlandskryssning.
Hur det fungerar att få visum till alla de här länderna för mig som svensk i Australien har jag ingen aning om, men jag har en känsla av att jag kommer få spendera många, många, många timmar på många länders ambassader de kommande dagarna.
Mamma och pappa, ni kan börja förbereda er på att jag ramlar in hos er runt den 22:a april. Då kommer jag vara trött. Och förmodligen hungrig efter en vecka i Ryssland.
xoxox
