On my own
Jaha, nu är jag ensam för första gången på fyra månader. Det känns mycket ovant och lite läskigt. Erik och Rickard drog till Sydney idag, men jag har inte bussbiljett förrns imorgon, så idag får jag underhålla mig själv. Det ska väl gå bra, tänker jag, jag har ju både dator och bok och strand. Tyvärr är det mulet idag, jag som hade hoppats på sol nu när jag äntligen har en bra strand att sola på, men så har det ju varit i princip hela resan.
Igår var det i alla fall bra väder och jag och Erik somnade på stranden. Otroligt skönt!
På kvällen fick vi för oss att vi skulle gå en liten promenad och titta lite på utsikten över havet. Sagt och gjort, vi snörade på oss skorna och drog iväg.
När vi gick längs stigen i skogen lyckades jag trassla in mig i det grövsta spindelnät jag sett i hela mitt liv. När jag dessutom såg att spindeln som spunnit nätet satt i princip PÅ mig fick jag panik och skrek åt killarna att rädda mig. Det visade sig att killarna var minst lika rädda som jag och pep och hoppade bakåt istället för att hjälpa mig. Jag skrek åt dem att åtminstone ge mig en pinne, så jag skulle kunna rädda mig själv, varpå Erik puffade på Rickard och sa åt honom att räcka mig en pinne.
Jag fick min pinne och lyckades rädda livet på mig själv och trassla loss mig ur spindelnätet utan att bli attackerad av spindeln, som för övrigt var en av de största jag sett.
Efter det var vi alla lite skakiga och gick hem för att dricka vin och äta Nutella istället.
Erik på väg till stranden
Pojkarna utanför den mycket imponerande brandstationen i Ulladulla
Efter spindelincidenten tog vi oss på skakiga ben fram till havet
Nutella och vitt vin. Bra kombo!
xoxox
