projekt25

Jag fortsätter nedåt på karriärstegen… Jag har fått jobb som körsbärsplockare och jag älskar det. Hela mitt liv har jag älskat att plocka saker; blommor, svamp, bär, frukt och nu har jag ett jobb där jag får betalt för att plocka körsbär, så det kunde inte bli mer hand i handske än det.

Tyvärr är lönen helt urusel och det är ganska hårt jobb, men jag gillar det ändå. Om jag kunde hitta ett fruktplockarjobb som gav bra betalt hade jag kunnat stanna hur länge som helst.

Hur som helst är det bara för ett par dagar, eftersom frukten mognar långsamt på grund av det dåliga vädret. Vi hoppas på att få jobb på en vingård ganska långt härifrån. Vi har hört ryktas om bra betalt och hårt arbete, en kombination som passar oss alla bra. Jag har upptäckt att jag faktiskt gillar hårt arbete. Inget ansvar, bara fysiskt krävande jobb. Ett jobb där man direkt ser resultat, ja, tack!

Igår var vi fem som plockade körsbär – jag, Pete, Ben och två andra fransmän vid namn Julien och Renaud.

Idag var det jag och tre fransmän som plockade. Så. Jävla. Tråkigt.

Allt de gjorde hela dagen var att prata franska med varandra. Jag uppfattade vissa ord, som ”barn” och ”körsbär”, men annars hade jag ingen aning om vad de pratade om.

Jag är allergisk mot körsbär, har det visat sig. Jag nyser helt hysteriskt när vi är ute och plockar, vilket är ganska påfrestande. Igår nös jag så mycket att jag blev helt skakig i hela kroppen. Idag har jag tagit en allergitablett och det hjälpte, fast jag har fortfarande nyst en del.

Jag var ju bara tvungen att provsmaka ett körsbär också, eftersom killarna var mycket noga med att tala om hur fantastiskt goda de var. Dålig idé. Jag ska aldrig mer äta körsbär. Men gud så goda de var!!

(Ja mamma, jag mår bra nu, men det kliade hysteriskt där ett tag.)

Jag har för övrigt tröttnat på Gumeracha nu, även fast jag gillar det på samma gång. Jag tycker det är jättemysigt att man går till slaktaren och småpratar lite om vad man ska äta till middag, sen vidare till damen med hönsen för att köpa ett par ägg och när man kommer till affären (där de bara säljer det absolut nödvändigaste) vet de vem man är och var man bor.

Imorgon tror jag att jag får plocka mina bär själv, eftersom alla andra har tröttnat på det. Synd att mina fingrar värker, men annars ser jag faktiskt fram emot det. Jag kan inte hjälpa att jag gillar jobbet, men jag hade inte haft någonting emot humant betalt.
 
 
 
xoxox