Don't feed the kangaroos
Planen var att åka söderut från Wave Rock, så efter vår lilla promenad till sjön packade vi ihop våra saker och drog iväg.
Jag tyckte det kändes som om vi körde åt fel håll och jag tror att Pete fick samma känsla när det som på kartan såg ut att vara en jättestor och fin väg helt plötsligt blev grusväg. Hur som helst så fortsatte vi köra och tänkte att det kanske bara var en liten bit av vägen som var trasig, men efter att vi kört i två timmar fick jag mina misstankar bekräftade. Så där var vi, ute på en skitdålig väg i stekande sol två timmar åt fel håll. Fan.
Vi tittade lite mer på kartan och insåg att vi hade kört lite mer än hälften till en annan stad och skulle kunna ta oss ner till Esperance därifrån, så vi fortsatte att köra i vad som närmast kan liknas vid en evighet på den där hemska vägen.
Jag märkte att det dammade ganska rejält och när vi stannade för att äta lunch och öppnade bakluckan var precis allting täckt av ett tjockt lager rött damm. Jag blev så jävla arg och förtvivlad och förbannade den röda sanden som vi nu hade på precis alla våra saker. Hur fan kunde de bara fortsätta köra på den där vägen?
Jag fick i alla fall tvätta av mitt helt orange-röda ansikte med ett blött papper (inte för att det hjälpte så mycket men det kändes bra) och så fick vi lite mat i magen och efter det så kändes faktiskt allting lite bättre. Vi kom i alla fall fram till Norseman, en pytteliten stad med 200 invånare. Det var inte alls värt varken omvägen eller dammet, men vi fick i alla fall låna en toalett och köpa lite godis. Därifrån fortsatte vi söderut på en riktig väg till Esperance.
Precis när vi kom in i Esperance blev vi stoppade av polisen. Fan. Den här bilen är verkligen ingenting man vill att polisen ska titta närmare på. Den har inga bromsljus, inga backljus, ingen hastighetsmätare och hela bilen håller bokstavligen på att ramla isär, så vi fick lite lätt panik när vi blev stoppade. Lyckligtvis var det bara en blåskontroll, men vi blev nog alla lite skakiga av det.
Vi bestämde oss för att åka ut till en nationalpark och campa där. Det var otroligt fint och det var kängurur överallt. Vi hittade campingen och slog upp Benjamins tält och lagade lite mat och när vi satt och åt kom en liten känguru studsandes. Den hade väl lärt sig att den kunde få mat av turisterna och var inte alls rädd för folk. Den kröp omkring bland oss och letade efter mat och efter en liten stund bestämde jag mig för att jag skulle kolla hur nära jag kunde komma. Det visade sig att man kunde komma i princip hur nära som helst. Hade jag sträckt ut handen hade jag kunnat klappa den, men jag var lite rädd att den skulle ha löss eller fästingar, så jag lät bli. Ett foto blev det i alla fall och överlag en bra dag. Trots det lilla missödet med felkörningen.
Dagen igår bjöd på regn och vi packade snabbt ihop våra saker, tittade lite mer på nationalparken och drog iväg för at äta frukost, borsta tänderna och använda internet på McDonald’s. Strax innan lunch sprack himlen upp och det blev strålande solsken, så vi bestämde oss för att ta en tur längs kusten och fotografera lite. Så jävla vackert!
Sen drog vi iväg till en camping ca 10 mil utanför stan där vi lånade duscharna och sköljde bort allt äckligt rött damm vi dragit omkring på. Mitt hår bytte färg.
Sen tog vi med oss en massa vin och satte oss på stranden och pratade och såg på solnedgången och konstaterade att livet inte är så himla dumt. Helt fantastiskt! Jag är så jävla lycklig!
xoxox
