projekt25

Nu har jag haft alldeles för många bloggfria dagar och minns knappt var vi har varit och vad vi har gjort.

I måndags fyllde Malin år, så vi firade henne hela dagen. Jimmy och George hade köpt tårta och väckte både Malin och mig (vi sov ju i samma säng) med sång och tårta. Riktigt fina killar det där!

Vi fortsatte med att äta frukost, äta glass, drick kaffe och fixa naglarna. På kvällen bjöd vi Malin på middag och sen gick vi ut och dansade.

Mycket lyckad dag, får jag säga.

I tisdags packade jag och Jimmy ihop våra saker och tog nattåget till Bangkok. Det var fruktansvärt sorgligt hela dagen, jag hade verkligen ingen lust att lämna Malin och George, men så blev det.

Nattåget var i alla fall trevligt och vi var bara en timme sena till Bangkok på onsdagsmorgonen.

I Bangkok träffade vi Jimmys vän Mark och vi tre spenderade dagen ihop. Vi strosade mest runt och sen satt vi i säkert två timmar och drack kaffe och pratade skit.

Efter en mycket god middag bestämde jag mig för att göra slut på mina sista pengar, så jag gav mig ut och shoppade allt jag kunde hitta. Jag måste nästan säga att jag är lite besviken på min egen insats när det kommer till shoppingen, jag har både pengar och plats i väskan kvar.

Bangkok visade sig vara en stad som somnar sent och vaknar tidigt. Musiken på vår gata slutade väl vid fyra på morgonen och jag skulle upp och åka till flygplatsen vid sex.

Jippi.

Hur som helst, så när jag kom ut på gatan strax före klockan sju stod en massa taxichaufförer redan där och väntade på små morgontrötta resenärer, precis som jag.

Jag blev naturligtvis haffad av en taxichaufför på en gång som ville köra mig till flygplatsen för 400 Bath. Jag hade hört att det var ungefär det skulle kosta, men jag var ju tvungen att försöka förhandla lite, så jag började med att säga att jag ville att han skulle köra med taxameter, men det gick han inte med på. Då försökte jag pruta ner priset till 350 istället, för annars skulle jag gå och hitta någon annan som kunde köra mig billigare.

Nej, nej, tyckte han, det är ju var det kostar att åka till flygpkatsen.

Jag gav mig inte.

Han gav sig inte.

Folk tittade på oss.

Jag sa ”Okej, jag betalar 400, men då ingår kaffe också!”

Folket som tittade på oss skrattade och chauffören tittade oförstående på mig. Någon i närheten förklarade för honom att jag ville att han skulle fixa kaffe åt mig.

Alla skrattade.

Han tyckte jag var dum i huvudet.

Jag sa att jag var seriös och precis då dök det upp en man på gatan som min chaufför tydligen kände. Mannen hade precis köpt en kaffekopp, så min taxichaufför övertalade mannen att ge honom koppen och gav mannen en tjuga och räckte sedan ko0ppen till mig.

Folk skrattade ännu mer.

Mannen som blev av med kaffet blev sur, jag blev glad.

Sen åkte vi.

Efter det flöt allt på precis som det skulle, jag fick i mig lite frukost, checkade in min väska, shoppade lite till, hittade min gate, kom på flyget, ramlade inte ner och kom fram till München hel och hållen.

Just nu sitter jag på McDonald’s på flygplatsen i München och softar och tittar på folk. Jag har 15 timmar till nästa flyg går, så jag ska hitta nåt trevligt hörn, förhoppningsvis vid ett eluttag där jag kan slå läger för natten, se en film eller två och sova lite. Det kommer bli hur bra som helst.

I München är det full julstämning. Det är regn, mörkt, ca 10 plusgrader och hänger lyktor i träd utan löv. Jag bara väntar på att Wham ska börja sjunga Last Christmas i högtalarna. Det är en jättekonstig känsla, men på något vis känns det mysigt. Jag har nog saknat det där med jul litegrann ändå… Men imorgon kommer jag hem och då har mamma och pappa lovat mig en julklapp!

Just nu tror jag faktiskt att jag är den enda personen i världen som får julkänslor av 10 plusgrader och regn, men det är ju typ så det är när det är jul. Och ge mig nu ingen snö! Det klarar jag mig verkligen utan!!!

Förra året vaknade jag till ett vitt vinterland den 4 maj. Det vill jag inte vara med om igen.