projekt25

Igår ägnade vi hela dagen åt att sova. Jag gick upp och fixade frukost och sen blev vi så trötta att vi däckade i varsin säng och sov till 15.40.

När jag vaknade var jag vrålhungrig, så jag drog med mig Malin ut för att äta mat. Efter maten bestämde vi oss för att sätta oss på en strandbar och softa och se på solnedgången. Efter ett tag kom Lio och gjorde oss sällskap också och senare bjöd hon oss på middag.

Efter middagen spelade vi lite kort innan jag och Malin gick hem till oss. När vi gick in i vårt rum följde en ödla med in. Det var ju inte riktigt meningen. Jag är inte rädd för ödlorna, men jag vill inte ha dem i min säng när jag sover, så jag hämtade Lio och bad henne jaga ut den.

Jag tror inte Lio riktigt förstod med att jag ville att hon skulle jaga ut den, för hon tog med sig universums största sprayburk med insektsmedel och försökte spraya ihjäl ödlan. Det fungerade naturligtvis inte, det enda som hände var att jag och Malin hostade hysteriskt av sprayen.

Ödlan försvann och Lio försökte övertala oss om att den var borta nu och att det inte skulle vara någon fara att sova i rummet. Vi försökte förklara för Lio att ödlan med största sannolikhet fortfarande var i rummet, eftersom den inte kunde komma ut någon annanstans än genom dörren och dörren var stängd.

Hon höll fast vid att ödlan var borta och började prata med oss som man pratar med dagisbarn och sa ”Nejdå, den är borta, den har gått till Babylon för att dricka öl”. Jag och Malin skrattade och lät Lio gå hem till sig.

Fem minuter senare fick vi syn på ödlan igen. Visst hade vi väl säkert kunnat jaga ut den själva, men jag vet inte hur man hanterar en ödla och Malin var livrädd, så vi ringde till Lio som fick komma sättandes över gården i sin pyjamas. Den gången lämnade hon dock insektssprayen hemma och tog istället min handduk som vapen.

Hon började med att vifta ner ödlestackaren i allt vårt bagage och både jag och Malin hoppade och pep. Sen fortsatte hon att jaga den stackars lilla ödlan tills den kommit ut genom dörren, men hon gav sig inte där, hon fortsatte jaga den till de var mitt ute på gården och hon såg ut lite som någon som dansar regndans i rutiga pyjamasbyxor.

Underbara Lio.

Ett par minuter senare fick vi ett sms.

 
 
Vi sov i alla fall gott inatt!
 
 
 
xoxox