Killing time, dag 3 & 4
Igår träffade jag på lite nytt trevligt folk; en malaysisk kille, en engelsman och en svensk. De skulle gå iväg och slå ihjäl lite tid i ett stort shoppingcenter och frågade om jag ville följa med. Självklart ville jag det, så vi drog iväg. Vi började med att luncha och sen gick vi vidare för att kolla på nöjesfältet som de klämt in i det verkligen jättestora shoppingcentret. Japp, karuseller, sockervadd och till och med en bergochdalbana. Helt galet!
Men eftersom jag inte hade råd att gå in där gick vi till arkadhallen och spelade galna japanska spel istället. Så himla roligt! Jag skrattade så jag nästan dog.
Nöjesfält inomhus, det ser man inte varje dag!
Efter det gick killarna på nöjesfält och jag gick hem och plockade ihop mina saker och softade lite på uteplatsen. När jag satt där så kom en stor katt gåendes förbi på gatan. Det var ju helt normalt, förutom att det inte var någon katt, det var en apa. Haha, jag skrattade och drog fram kameran och följde efter apan som gick bort till killen som sålde kokosnötter precis runt hörnet. Där satte den sig och tittade på kokosnötskillen. Tur för apan att det var en snäll kille som gav den någonting att tugga på.
Katt... ... och apa - inte så stor skillnad!
Vid åttatiden på kvällen gick jag iväg för att försöka ta ett tåg till busstationen. Tur för mig att den snälla mannen på resebyrån förklarat allting så pedagogiskt för mig, för när jag väl kom dit hade jag faktiskt inga problem alls att hitta. Dessutom hittade jag en jättetrevlig malaysisk tjej som visade mig precis var jag skulle gå av tåget.
Erik hade berättat om lyxbussen som de åkt när de var på Langkawi för några veckor sedan. Jag blev rätt besviken när det visade sig att lyxbussen jag skulle åka med hade gått sönder och istället fick jag en vanlig buss. Fast den var inte helt vanlig, för sätena gick att fälla så man nästan låg ner. Jättemysigt, tänkte jag och blåste upp min nackkudde och kröp ner under min filt. Inte mysigt visade det sig när chauffören drog på all kyla som fanns. Det blev ju helt iskallt! Jag låg där under min lilla filt och frös som aldrig förr och försökte somna så jag inte skulle känna hur fruktansvärt kallt det var. Det gick inte och när vi stannade på en station efter ett par timmar var jag tvungen att hämta en tjocktröja ur mitt bagage.
Det hjälpte lite, men ingenting alls på benen som fortfarande var som två ispinnar. Det blev inte mycket sömn under den nästan åtta timmar långa bussresan.
Strax efter klockan sex imorse kom jag fram till Kuala Perlis där jag skulle ta färjan över till Langkawi. På färjan var det också kallt (vad är det med köldhetsen i det här landet??), men inte alls lika kallt som på bussen, så jag somnade så fort vi började åka.
Jag vaknade nästan en timme senare till en fantastisk soluppgång i ett otroligt vackert landskap. Grönblått vatten och gröna berg överallt. Helt fantastiskt!
När jag kommit iland fanns det inget annat alternativ än att ta taxi till stället där jag bor, eftersom det tydligen inte finns några bussar på den här ön, men för ca 50 kronor kom jag fram hel och hållen och fick en säng på en gång.
Jag kastade av mig kläderna och somnade på en gång.
Rummet jag bor i är minst sagt spartanskt och liknar mest en lada, men lakanen luktar rent och jag har myggnät över sängen. Det är inte ens tätt mellan väggar och tak, men det är faktiskt ganska skönt, för luften blir aldrig unken.
Jag har varit ner på stranden en liten sväng och ska nog dit en sväng till innan dagen är slut. Det är lätt den finaste stranden jag varit på i hela mitt liv. Helt klart vatten och vit sand. Vattnet har dessutom en helt perfekt temperatur, tillräckligt kallt för att svalka och tillräckligt varmt för att man ska kunna gå i utan att gruva sig.
Ja, här på Langkawi har jag hittat mitt paradis.
xoxox
