Tidsoptimist, luggoptimist
Ja, det här med att jag är tidsoptimist när det kommer till att packa är ingen nyhet för någon. Speciellt inte för mig själv. Jag vet att jag alltid tror att ”det går på en kvart” och sen sitter jag där fyra timmar senare och suckar.
Samma sak nu, ja.
Mitt rum är på typ sju kvadratmeter och består av några hyllor och en säng. Det får alltså inte plats med så mycket saker. Trodde jag, ja.
Tydligen får man in oväntat mycket skit även i ett pyttelitet rum och nu ska skiten packas.
Tur att jag började idag istället för imorgon!
Jag har helt tröttnat på packandet nu och tror jag ska gå och dricka te med min bonusfamilj istället.
Igår fick jag ett litet ryck och bestämde mig för att klippa luggen. Det blev inte som jag ville ha det. En liten menlös lugg som inte gjorde varken till eller från och som inte alls gjorde så att jag såg sådär fotomodelligt supersnygg ut.
Så jag gick till frisören och tänkte att frisören är ju proffs, så hon måste ju få mig att se sådär supermodelligt supersnygg ut.
Pyttsan. 90 spänn tog hon för att göra någonting som bara var marginellt bättre än det jag själv åstadkommit.
Dessutom kom jag på att jag inte ville ha snedlugg, det är ju skittråkigt och känns dessutom inte speciellt nymodigt alls.
Nu funderar jag istället på att klippa om skiten själv och göra en helluggsvariant.
Jag kanske tar fram saxen och byter lugg för tredje gången på två dagar.
Äh, skit samma, jag ger det några dagar och en hårtvätt så får vi se sen vad jag hittar på.
xoxox
