Ute och cyklar...
Idag har jag och Malin varit ute och cyklat. Det var för några dagar sen när vi, inte helt nyktra, satt på taket och snackade med Howard (han som äger stället där vi bor) som cyklingen kom på tal. Han frågade om vi var vana cyklister och vi sa att ”jadå, det är inga problem”.
Lögn.
Jag har inte cyklat sen jag var hos mamma och pappa i somras (eller om det var förra sommaren) och Malin hatar att cykla.
Han sa någonting om djungelcykling och att det skulle vara off road, en rätt tuff runda på 4 mil.
Vi höll fast vid att det nog skulle gå bra.
Det skulle vara på natten också.
Okej, ja, men det är inga problem.
Jo, tjena…
Problem var typ det enda vi hade. Först och främst hade vi inga lämpliga kläder, så vi fick låna till höger och vänster tills Howard tyckte att vi dög. Malin hade bara sandaler, så hon fick låna gympaskor av mig och sen fick vi låna cykelbyxor av Howard. Riktiga cykelbyxor med vadderade rumpor. Jösses vad vi skrattade! Jag lyckades dessutom sätta på mig brallorna ut och in.
Sen var det på med hjälm och cykelhandskar.
Där tyckte jag att det var läge att dra sig ur, men Malin höll fast vid att vi skulle genomföra vårt äventyr.
Jaha, inte mycket annat att göra än att fullfölja då.
Det visade sig då också att vi inte alls skulle åka på de där vanliga kärringcyklarna som står utanför dörren som man får låna. Nej, vi skulle ut och köra 21-växlade mountainbikes.
Jag kan ju knappt räkna till 21 och dessutom hade de ingen fotbroms.
Livsfarligt!
Vi drog i alla fall iväg och Malin fick problem på en gång. Hon fattade inte alls hur växlarna funkade, så vi fick ha genomgång i mörkret hur hon skulle göra.
Efter ungefär tre minuter hade jag fått dödligt ont i rumpan av sadeln som inte var mycket bredare än en gaffel.
Vi fortsatte och Malin fastnade i trafikkaoset.
Vi åkte ut på en grusväg och Malin insåg sin begränsning när hon nästan vurpade över ett par stenar som var lite större än sand.
Howard insåg nog ganska tidigt att vi inte skulle klara att cykla i djungeln, så han ringde till resten av gruppen och sa att de fick åka själva.
Resten av turen gick rätt bra, förutom att min kedja hoppade av och jag lyckades smälla in trampan i knävecket på mig själv så jag började blöda.
Dåligt Frida!
Det som skulle varit ett djungeläventyr slutade istället med en lugn och fin tur runt stan på asfalterade vägar i makligt tempo med flera stopp för fotografering.
Malin har packat ner kameran, så jag har inga bilder att lägga upp just nu, men jag gör det så fort jag kan.
Imorgon drar vi vidare till Singapore. Vi får väl se vad vi hittar på för galenskaper då.
xoxox
