projekt25

Jag kompade ut från jobbet idag för att ta mig ut till en helt ny världsdel och hämta bilskrället som varit trasig i en mindre evighet. Segeltorp, liksom. Låter som att det ligger i Skåne. Säegultårrrp. Skulle lätt kunna vara skånska. Anyway. Jag hade hittat en någorlunda vägbeskrivning och gav mig av först på ett tåg och sen på en buss och hoppade av bussen i ett industriområde med stora motorvägspåfartsrondeller (oj vilket långt ord) och inga övergångsställen. Tur för mig att det var mörkt så det inte syntes hur förvirrad jag var. Upp med mobilen och fram med kartan. Ja, det var ju inte till så stor hjälp, bara jättestora vägar där också.

Jaja, det var bara att börja gå.

Jag hittade tillslut fram till Bilia och kom in i butiken och blev hjälpt av en rätt skeptisk herre som frågade om jag anmält att jag skulle hämta bilen efter stängning.

- Öh, näe, vadå? sa jag och kände mig ungefär lika förvirrad som när jag klev av bussen.

- Ja, annars kan det bli svårt att få ut bilen, tyckte gubben.

- Jaha, sa jag, han som ringde sa ingenting om det.

Gubben försvann och kom efter ett tag tillbaka med min bilnyckel med en ännu mer skeptisk min i ansiktet.

- Vem är det som äger den här bilen då? frågade han mig.

Jag uppgav pappas namn.

- Jaha och vart bor han då?

Jag sa var pappa bor.

- Ja, då får du väl hämta bilen då, men egentligen får bara bilens ägare hämta ut den, man vet ju aldrig vem det är som är här för att ta en bil, avslutade gubben. Sen  fick jag betala och tog lilla pärlan och fräste hem till gamla mig. Där var naturligtvis min parkeringsplats översnöad, så jag fick sno någon annans. Förlåt.

 

Väl hemma hos nya mig gav jag mig på det där med att göra grön ärtsoppa. Inte så svårt och rätt så gott. Men det godaste var nog ändå pepparrotsfraichen och räkorna som jag toppade med.