projekt25

Hej bloggen!

I skrivande stund befinner jag mig i Lissabon. 

Fint som tusan är det här. Jag bor i gamla stan på ett helt fantastiskt hostel med familjen Flinta-sängar och allmän Pippi Långstrump-feeling. Jag får försöka fånga det på bild!

Vi har takterrass och innergård och jag bor i ett rum med fem andra tjejer och världens minsta handfat. 

 

Resan hit gick fint, jag var otroligt trött efter min jobbhelg, så jag passade på att sova en del, även fast jag har svårt för det på flygplan.

Jag måste ändå säga att det var en utomordentlig flygning! Fy tusan så lyxigt det känns att få mat och dryck helt gratis. I och med att jag hade mellanlandning hann jag under resan få två måltider och i och med det bli både proppmätt och lite lullig. Vin fick jag faktiskt först på andra flighten, eftersom till och med jag tyckte det var för tidigt att dricka vin innan lunch, men när lunchen serverades kopplades semesterkänslan på.

Jag måste även passa på att ge Lufthansa lite extra cred för maten. Den såg ju ut som att den varit nere och kommit upp igen, men det smakade riktigt bra. Dessutom fick man en stor chokladbit som dessert, i stil med kexchoklad med hasselnötter. Mycket bra!

Jag kom dock inte undan känslan av att jag skulle dö åtminstone en gång under resan. Starten från Frankfurt var förfärlig, hela planet skakade och det lät helt fruktansvärt och jag trodde att hela planet skulle ramla isär som lego. Tur för mig att mina tankar stannar vid att vara just tankar!

 

Väl framme fungerade inte mitt kort i någon bankomat och jag fick höra att det inte går att åka kollektivt om man har bagage med sig. Jag som reste med handbagage tyckte att jag ju borde få åka, men de i informationsdisken sa att jag absolut borde ta en taxi. Jahapp, då fick det väl bli så då. Jag hade ju ändå inga kontanter att köpa någon annan form av transport med. 

Taxichauffören var en satt man i 50-årsåldern med kostym och snyggaste mercedesen jag sett. Jag åkte som en prinsessa in till stan!

På eftermiddagen gick jag runt och tittade lite och konstaterade att jag trivs riktigt fint här Och att jag helt missat att det faktiskt är en timmes tidsskillnad mellan Stockholm och Lissabon.  Sen blev det dags för mat. 

Efter mycket letande hamnade jag tillslut tillslut på en restaurang i området där jag bor. Det var ganska fullt, men en äldre herre som också var ensam bjöd mig att sitta vid hans bord, så det gjorde jag. 

Här börjar intressanta saker hända. 

Jag är väldigt svensk i mitt sätt, pratar inte med främlingar, gör inget väsen, är reserverad. 

Så börjar den lille mannen först snegla åt mitt håll, sen säger han att det är spansk fotboll på tv:n, sen tittar han på min bok. 

Det hela slutade med att vi pratade vitt och brett om allt möjligt, han på portugisiska och jag på engelska. Vi fattade typ noll av varandras språk, men ändå hade vi gott sällskap av varandra.

Han visade även en massa saker på min karta som jag ska titta närmare på imorgon.