Jag klagar inte, men...

Just nu är jag faktsikt mer död än levande. 
Jag var på allvar rädd att somna när jag körde hem imorse och gjorde allt som stod i min makt för att inte somna, In Flames i lurarna, ac:n på kallaste och tuggade på insidan av kinderna. 
 
Väl hemma kunde jag naturligtvis inte somna, utan låg och vred mig hur länge som helst. 
Skönt att detta är sista natten!
 
 
 
Soluppgången i Märsta var i alla fall väldigt fin
 
 
 
xoxox
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0