projekt25

Det regnar och åskar för fullt här... Dumma Grekland!

Jag fick en liten stund vid poolen på ca en timme med sol, men sen var det kört igen. 

Nu sitter jag ombytt och klar för middag i receptionen och väntar på att det värsta regnet ska ge sig. Annars får det väl bli taxi. 

 

Hur som helst så mår jag bra och det går verkligen ingen nöd på mig här, förutom att jag är lite ledsen på vädret. Tur att jag inte gick ut, det verkligen öser ner nu!

 

 

Och bilderna kan som vanligt inte laddas upp...

Jaja, hörs senare!

 

 

xoxox

Nu är jag framme! Jag bor på det finaste hotellet i typ hela världen, ensam i ett rum med dubbelsäng, kök och bubbelbadkar. Inte för att jag kommer använda badkaret, men ändå... En liten ballong har jag också och därifrån har jag utsikt över det riktigt häftiga berget och poolen. 

 

Resan gick hur bra som helst, förutom rätt kraftig turbulens. I ankomsthallen fanns ett enda bagageband, vilket var kortare än det på Ängelholms flygplats (fast betydligt snirkligare, det får de stilpoäng för) och när vi som fick bagage fått bagage var det bara att hoppa på bussen till hotellet. 

 

Krokig bussresa! Jag somnade som en pensionär flera gånger och drömde att jag själv var ute och körde, men körde fel hela tiden. Haha!

Det var serpentinvägar nästan hela vägen, kantade av otaliga olivträd och en slående utsikt. 

 

Väl framme vid mitt hotell var det bara jag som skulle kliva av bussen, varpå precis varenda kotte ombord glodde ögonen ur sig som om de aldrig sett en ensam resenär förut. Jag brydde mig minimalt om allas förvånade och medlidande blickar och tog min rullväska och gick in. 

 

 

 

 

Jaha kära läsare (mamma), nu ska jag åka på charter. Jag är uppenbarligen nervös inför den här resan eftersom jag drömt att jag glömt vart jag ska åka, att jag kommit bort på flygplatsen och att jag försökt betala mina taxfree-varor i en parkeringsautomat. 

 

Dessutom om var jag väldigt orolig över bilresan till flygplatsen, eftersom E4:an var avstängd sist jag skulle köra hem och jag virrade bort mig fullständigt och resan tog över en och en halv timme. Såhär i efterhand kan jag säga att det var en himla tur, eftersom vägen var avstängd nu med. Hade jag inte provat nån annan väg innan hade jag förmodligen vänt, parkerat bilen hemma och tagit en taxi. 

Jag överträffade hur som helst mig själv med att köra genom hela stan trots att jag var rädd så jag skakade. 

 

Nu har jag kommit fram och lämnat ifrån mig väskan och ska ta och dricka lite kaffe. Jag skakar fortfarande, men jag tror det beror på trötthet nu. 

 

Hörs!