projekt25

Jag förstår verkligen varför italienarna är så kända och stolta över sin mat! Hur Donken och andra snabbmatskedjor ens kan finnas här har jag däremot ganska svårt att förstå...

Hur som helst, frukosten på hotellet i Varese var väl ganska långt ifrån den bästa jag upplevt, så när jag klev av tåget i Milano var jag ganska hungrig. Jag hamnade på en riktigt trevlig liten restaurang där servitören hade lila paljettslips och en väst broderad med olika knappar i alla färger som finns. Jag tänkte per automatik att det måste bli succé!

Jag fick ett bord och en meny på italienska och sen var det bara att köra. 

Av någon anledning fick jag för mig att jag skulle beställa pasta med tomat- och basilikasås, även fast tomatsås är nåt utav det tråkigaste jag vet. Maten såg dessutom så tråkig ut när den kom in att jag inte ens bemödade mig att ta en bild. 

Att någonting som ser så tråkigt ut kan innehålla så mycket smak är nästan övernaturligt. Det var som om en hel värld av smak bara exploderade i munnen och jag fick lägga band på mig för att inte slicka tallriken efteråt. Galet gott!

 

När det blev dags för middag kände jag att det skulle sitta väldans fint med en bakispizza, så jag gav mig ut och letade efter något trevligt ställe. Jag gick nästan vilse på kuppen, men det var det värt, för även denna gång lyckades Italien imponera med någonting så vanligt som en pizza. Avlång var den dessutom och jag slukade hela och hällde i mig en knapp liter bubbelvatten så snabbt att servitören undrade om jag ville ha en till. 

 

Kottfattat alltså en riktigt bra matdag!