projekt25

Ibland blir jag så himla glad att jag är så snäll mot mig själv. Som när jag vet att jag ska ut och festa och laddar med chips och Cola till dagen efter, när jag ställer tofflorna bredvid sängen eftersom jag vet att jag fryser när jag ska gå upp och som nu, när jag packat en kexchoklad åt mig själv när jag har ett tiotimmarsstopp på en flygplats där allt är kriminellt dyrt. Det bästa var att jag helt glömt att jag gjort det och kom på det precis när det var som allra kämpigast att hålla sig vaken.

 

Det gick hur som helst bra och flyget gick och kom fram i tätt tid. 

Ho Chi Minh visade sig vara en väldigt rolig asiatisk stad, även fast jag bara sett ytterst lite av den nu på kvällen. 

Jag har lyckats med konststycket att äta en hel skål med nudlar och böngroddar med enbart pinnar som verktyg och till det fick jag semesterns första öl. 

 

Imorgon bär det av igen, då till Manilla. Jag har kommit på att jag nog ska försöka hitta nåt spa där jag kan spendera tiden där, det skulle jag behöva ;)

 

Nu är det hög tid att sova, jag är fruktansvärt trött. Jag slicknade verkligen som ett ljus i orkan så fort jag satt mig på planet från Dubai. Jag är ganska säker på att jag snarkade också, för när jag vaknade satt jag med vidöppen mun och var helt kärv i halsen. Det måste ha sett så himla roligt ut!

 

 

xoxox