projekt25

God morgon världen!

Idag ska jag och Malin ut och turista i Melaka. Vi har faktiskt tänkt vara riktigt seriösa i vårt turistande och titta i guideboken och googla vilka ställen man måste se. Jag tror det kan bli himla bra, faktiskt.

Igår blev även Malin bloggare. Jag hjälpte henne designa bloggen, vilket tog halva dagen, men det var roligt! Hon bloggar på stupidsunset.blogg.se om det är någon som känner för att kolla in henne och hennes äventyr.

På kvällen igår hade vi grillkväll på taket till vårt guesthouse. Jag och Malin hade redan ätit, men vi satt med och drack lite öl och snackade lite med de andra och hade trevligt.

Jag slocknade strax innan klockan ett i min hittills obekvämaste säng. Den är hård och liksom rundad uppåt, så hur man än ligger känns det som att man ska ramla ur sängen. Men det spelar ingen roll, för lakanen är vita och kudden är skön.

 
 

Malin som nybliven bloggare
 
 
 

Två idioter på taket
 
 
 

Innan vi gick upp på taket passade vi på att roa oss med självutlösaren på Malins kamera. Man har inte roligare än man gör sig!!
 

 
 
xoxox

Jag lämnade Langkawi tillslut efter en och en halv månad. Det var jag, Elin och Lio som åkte tillsammans till Kuala Lumpur. Det var en lång väg att ta sig och eftersom jag hatar att flyga så bestämde vi oss för att åka landvägen istället. Fast det var ju naturligtvis inte landväg hela vägen, eftersom Langkawi är en ö, alltså fick vi börja med att åka båt. Det gick ju bra så länge båten satt fast i bryggan. Sen började det gunga. Jag tycker det är obehagligt när det gungar i vanliga fall, men nu hade jag ju även hört om den där båten som sjönk i Vietnam för bara några dagar sen, så jag var totalt jävla livrädd och satt och försökte intala mig själv att den här båten nog var bättre och skulle hålla hela vägen.

Den höll.

Vi kom av båten och skulle försöka få tag i en buss som skulle ta oss från färjeterminalen till busstationen. Det fick vi inte. Istället fick vi tag på en liten 75-årig gubbe med världens minsta lilla bil som var pimpad med världens högtalarsystem och tigerklädsel. Gubben spelade techno på full volym och körde jättefort.

Vi kom fram till busstationen, fick tag på våra biljetter och gick för att äta lite mat. När vi satt där och väntade på maten ringde jag hem för att tala om att vi överlevt båtresan. Efter det samtalet kändes allt så hopplöst jobbigt. Jag fick min värsta hemlängtan på hela resan. Elin skulle åka hem två dagar senare och jag hade precis pratat med pappa och jag kände bara hur jag inte orkade fortsätta vara ute på rasande fot, jag ville hem till tryggheten, till en riktig säng, ett språk jag kan, där jag kan åka buss utan problem, där jag inte behöver vara ständigt rädd för att bli av med passet/kontokorten/pengarna, för det går att fixa nytt. Just där och då ville jag bara ge upp allt och åka hem.

Det blev bättre sen.

Vi åkte buss hela natten och kom fram till vårt guesthouse klockan sex på morgonen. (Jag och Elin hade gjort tappra försök att sova hela natten, men misslyckats totalt.) Vi väckte Malin som redan var här och gick ut för att äta frukost.

Under dagen gjorde vi lite turistsaker, som att gå på bron mellan tvillingtornen och besöka China Town. Elin skötte shoppingen och jag skötte prutningen. Gud vad jag är bra på att förhandla!

Jag fick med mig en påse klockor också, eftersom jag ju råkar vara expert på att ha sönder/tappa bort just klockor.

På kvällen hade Lio bestämt träff med sin kompis Sunny. Han skulle komma och hämta oss allihop och så skulle vi ut och äta. Han kom i en jättestor bil och plockade upp oss, körde oss ut till ett lokalt matställe där vi var de enda vita och sen körde han oss vidare till tvillingtornen så vi skulle få lite fina bilder i mörkret.

Efter det stupade vi i säng.

Igår spenderade vi Elins sista dag med att shoppa och sen kom Sunny och hämtade oss och körde Elin ut till flygplatsen. Återigen bjöd han på mat på ett ställe där det bara fanns malajer och sen åkte han, jag, Malin och Lio hem till honom och badade i hans pool. Det var mitt i natten och iskallt, men trevligt.

Klockan hann bli strax efter två innan vi kom hem och då var vi rejält slitna.

Idag ska vi dra vidare till ett ställe som heter Melaka som ligger två timmars bussfärd söder om Kuala Lumpur.
 
 
(Jag får uppdatera med bilder senare, jag orkar inte just nu)
 
 
xoxox
 
 
 

Så kom den tillslut, sista dagen på Langkawi. Jag har varit deppig precis hela dagen, jag vill inte åka! Vi gick upp vid nio för att äta frukost med Mia och K-H, sen gick vi ner på stranden en sista gång. Vi satt där och småpratade och drack varsin förmiddagsöl och jag insåg hur mycket jag kommer sakna den här underbara platsen.

Nu väntar en taxitur, en båttur och en lång busstur innan vi imorgon kommer till Kuala Lumpur. Lio ska resa med oss och Malin möter oss där och jag tror att vi kommer få en jättebra resa, men just nu är jag bara ledsen över att lämna mitt underbara Langkawi.
 
 
 

 
 
 
xoxox

 
 
 
 

Jag och Elin var ute på äventyr igår. Vi hyrde moppe och jag skulle köra, eftersom jag var den som var mest van vid vänstertrafiken. Jag hade hoppats att hon skulle vilja köra eftersom hon är mer van vid just körningen, men inte då.

Okej, sa jag, jag kör.

Vi fick tag i den skruttigaste moppen på hela ön och jag trodde aldrig att varken den eller vi skulle överleva hela dagen. Naturligtvis hade den ingen hastighetsmätare, men bensinmätaren funkade fortfarande.

Vi drog iväg klockan tio på morgonen och jag var så rädd att jag skakade i hela kroppen. Jag försökte dölja min rädsla för Elin och jag tror jag lyckades, för hon var inte alls skraj.

Vi åkte först till vattenfallet. Det var längesen jag var där nu. Jag har saknat det lite, det kalla, klara vattnet, de solvarma klipporna. Vi gick hela vägen upp till toppen för att titta på utsikten därifrån. Det var otroligt jobbigt, ca 600 trappsteg i tryckande värme. Vägen ner var inte lättare. När vi tillslut kom ner var vi helt skakiga i benen och var tvungna att sätta oss och äta glass.

Lite stadigare körde vi till linbanan, där vi åkte upp för att se på utsikten över ön. Det var galet läskigt och jag har kommit på att jag nog är lite höjdrädd ändå, jag som bara trodde jag var rädd för att flyga, men att hänga helt fritt i en glaskub jättehögt ovanför marken var väl inte riktigt min grej. Inte Elins heller. Vi satt där och pep och var lika rädda båda två.

Utsikten var dock helt fantastisk och det var helt klart värt att åka upp.

På toppen hade de en hängbro som vi efter viss tvekan gick över. Jag konstaterade att jag skulle bli världens sämsta Indiana Jones. Frida äventyraren, pyttsan.

Vi for vidare för att äta lunch och efter det åkte vi och tittade på den lilla paradisstranden och norra stranden. Det var verkligen jättevarmt, inte ens fartvinden svalkade, det var som att köra i en överhettad bastu, en tryckande hetta som jag aldrig tidigare upplevt.

Vi hade en jättebra dag och på kvällen var det dags för nattmarknad igen. Det var min sista nattmarknad här på Langkawi. Det känns så konstigt att jag ska åka härifrån, samtidigt som det ska bli så skönt att se nya saker igen. Ta på sig ryggsäcken och dra vidare. Jag längtar lite faktiskt.
 
 

 
 


 

 

 
 
 

 
 

 
 

 
 

 
 
Jag har knyckt alla bilder av Elin eftersom jag var för lat för att släpa på min bamsekamera.
 
 
 
xoxox

Jag och Elin har det superbra här på Langkawi! I måndags var det alla hjärtans dag och vi firade som aldrig förr att vi är singlar och fantastiska. Vi började med öl på uteplatsen, fortsatte till en jättetrevlig restaurang där vi åt pizza och drack rödvin och sen gick vi ut på Sunba där vi dansade till stängning. Alla killar dreglade över oss och betalade taxi åt oss hem, sen låg vi och fnittrade i våra sängar till strax före soluppgången. Det var lätt den bästa alla hjärtans dag jag haft!

Annars slappar vi mest på stranden. Det är galet varmt här nu, närmare 40 grader en vanlig dag. Igår kom det dock ett ösregn på kvällen och det friskade verkligen upp. Vi passade på att gå en liten kvällspromenad och sen avslutade vi med att äta choklad-roti innan vi gick hem och tog en tidig kväll.

Nu på eftermiddagen har Lio lagat mat till oss. Det var så jävla gott (fast ganska starkt). Efter det gick vi ner på stranden, jag, Nicole, Simon, Mia, K-H och Lio. Vi satt där och småsnackade och efter ett tag gav alla upp utom jag och Lio. När vi suttit där ytterligare några minuter kom en tjej med världens sötaste dotter fram till oss. Jag vet inte om hon och Lio kände varandra, men de började prata i alla fall. Dottern som var tre-fyra år hade en massa spring i benen och började springa runt oss och fnittra. Jag bestämde mig för att se om hon ville ha en lekkompis, så jag började lite försiktigt att jaga henne. Det tyckte hon var jätteroligt, så jag jagade henne runt, runt och när jag kom ifatt henne kittlade jag henne och lyfte upp henne på benen igen. Hon skrattade så hon skrek. Sen satte vi oss ner och grävde ner hennes fötter i sanden, vilket hon också tyckte var roligt. Sen grävde hon ner mina bamsefötter och ställde sig på dem. Då vickade jag på tårna och hon hoppade och skrattade jättemycket. Sen var det dags att jaga henne igen. Jag blev genomsvettig och helt täckt med sand, som ju naturligtvis fastnade extra bra på min svettiga hud.

När vi skulle gå ville flickan ta mig i handen och så pussade hon på den också. Gud så söt hon var!! Åh, jag önskar att jag hade haft kameran med mig!!

Idag blir det också tidig kväll, för imorgon ska vi hyra moppe och fräsa runt ön. Det blir jag som kör och jag måste erkänna att jag nog är lite nervös, men det ska nog gå bra, vänstertrafiken är jag ju van vid nu, men moppe har jag inte kört sen jag var 16 år.

Veckans tema på fototriss är "Konst/Konstigt" och visst, det kanske inte är någonting konstigt med kossor, men här i Malaysia går kossorna fritt och jag tycker det känns lite småkonstigt att möta ett gäng kor på gatan.
Konstigt och lite mysigt :)
 
 
 

 
 

 
 

 
 
xoxox
 
 
 
 

Så kom hon äntligen, Elin, hela vägen från Sverige. Jag, Lio och Soraya åkte ut till flygplatsen för att möta henne. En timme senare än planerat dök hon äntligen upp med väskan full av godis och riktigt toalettpapper.

Hela dagen igår låg vi på stranden och idag är stackars Elins rumpa röd.

Natten spenderade vi på Sunba, dansandes till halv sex på morgonen.

Idag har vi varit lite reducerade och sovit halva dagen och latat oss på stranden. Nu väntar solnedgång och middag och kanske lite mer mys på stranden efter det.

Livet är inte helt fel!
 
 

 
 

 
 

 
 

 
 
 
xoxox
 
 
 
 

Jag sitter på min uteplats på Langkawi och gör som vanligt så lite som möjligt. Jag har nyss varit ute och ätit frukost och strosat runt lite med några australiensiska tjejer som kom hit igår. Det är varmt idag. Så pass varmt att jag bara orkar sitta i skuggan med min jättebra bok som snart är slut. Jag tror aldrig att jag läst en bok så snabbt i hela mitt liv, jag kan bara inte lägga den ifrån mig.

Ikväll kommer äntligen Elin. Som jag har saknat henne! Jag tror att vi kommer få två helt underbara veckor här och jag hoppas att hon älskar det lika mycket som jag gör!

 
 
 

 
 
 
xoxox
 
 
 
 

Efter att vi hade varit och badat i poolen med Lio kände både Malin och jag att vi ville ut och dansa. Malin går dock fortfarande på penicillin, så vi körde nyktert hela kvällen. Vi hade jätteroligt och dansade så det stod härliga till och somnade runt klockan fem på morgonen.

Dagen därpå vaknade vi nån gång på eftermiddagen och satte oss på vår uteplats och planerade resten av vår resa runt om i Malaysia. Vanligtvis gillar jag inte alls att planera saker, men vi hade riktigt trevligt när vi satt här, dessutom kom Lio och hjälpte oss och berättade vad vi skulle göra och se.

Igår var Malins sista hela dag här på Langkawi. Hon åker till Kuala Lumpur ikväll och vidare till Kambodja imorgon, sen kommer hon tillbaka och möter mig igen om ett par veckor.
 
Vi spenderade dagen med att åka in till Kuah (ja, man kan ju göra roligare saker, men vi hade ärenden till både banken och posten), sen hängde vi på uteplatsen resten av eftermiddagen. Jag halvsov lite middag på cementgolvet (inte det skönaste, men är man trött så är man) tills Lio kom och ville ha uppmärksamhet. Hon tyckte att vi skulle vara riktigt tjejiga och måla varandras naglar, så jag tog fram mitt nagellack och satte mig och målade både hennes och mina egna naglar.
 
 

 
  
 

Det var kinesiskt nyår i förra veckan och kineserna firar fortfarande med drakar och trummor
 
 


 
 

Håret har visst blivit två olika färger... Så kan det gå när man är i Asien :)
 
 
 
 

Vi bestämde oss för att vi skulle gå ut på kvällen, så vi satt på vår uteplats och förfestade fram till midnatt, jag, Lio, Malin och Angelina (en annan svensk tjej som också hade sin sista kväll igår). Jag och Malin höll oss även denna kväll till läsk och vatten.

Vi var alla riktigt danssugna, men tyvärr var musiken på Sunba riktigt dålig. Vi stannade ändå till stängning i hopp om att det skulle bli bättre och kom väl i säng vid halv sex imorse.

Idag är det varmt, riktigt varmt, sådär så man svettas floder av minsta lilla ansträngning och vi ska till stranden och sola under tjejernas sista timmar på ön, sen blir jag ensam igen i några dagar innan min älskade Elin kommer och hälsar på mig.
 
 
xoxox
 
 
 
 
 

Idag har vi varit ute på äventyr igen. Lio tog med oss ut för att äta lunch och bada i en pool. Sist vi skulle bada i en pool visade sig poolen inte vara mycket mer än ett cementhål i backen med lite vatten i, men vi tänkte att det ju är trevligt att komma ut och se någonting annat än det gamla vanliga.

Vi hade alltså ganska låga förväntningar, men när vi kom fram visade det sig att det var världens härligaste pool med bubbelavdelning och vatten fall och vattenrutschkanor och allt möjligt härligt. Varma och lyckliga kastade vi av oss kläderna och hoppade i poolen. Dumt. Jag glömde helt att ta av mig min inte så vattentäta klocka, som naturligtvis gav upp direkt. Fan. Det var femte klockan som gick åt skogen den här semestern. Som tur var kostade den typ 20 spänn, så det var ingen större ekonomisk förlust, men jag gillade den verkligen. Jaja, jag ska ju tillbaka till Kuala Lumpur, så jag kan köpa på mig lite fler där innan jag åker hem. Jag ska nog köpa på mig ett lager, eftersom jag förbrukar klockor på löpande band.

Vi softade vid poolen i flera timmar, drack lite läsk, spelade lite kort och när vi satt där i godan ro kom det fram att vi egentligen inte alls hade lov att vara där. Nej, Lio hade bara hittat på att vi fick komma dit och bada bara vi köpte någonting att äta eller dricka. Herregud.

 
 

Lycklig Malin vid den fina poolen
 
 
 

Inte så illa
 
 
 

Min utsikt för dagen
 
 
 
 

Svettig tjej...
 
 
 
 

Här skulle du ha varit med, Jimmy! :)
 
 
 
 

 
 

Trasig klocka :(
... och en ganska brun hand :) 
 
 

 
 
 
 
 

När solen försvunnit bakom den stora fina hotellbyggnaden bestämde vi oss för att packa ihop våra saker och traska hemåt.

Vi hade inte mer än kommit över gatan när Lio fick syn på Mehmet (han som pratar danska och serverar oss öl hela tiden) som kom körandes i sin bil. Lata som vi är fick vi honom att stanna och plocka upp oss för att köra oss hem. Vi fick dock följa med honom att handla grönsaker först, eftersom det var därför han var ute och körde.

Jag tror han tyckte det var lika roligt som vi att åka bil jättefort och jag och Malin satt som vanligt i baksätet och sitt-dansade.

 
 
 
 
 
 
 
xoxox
 
 
 
 

Igår ägnade vi hela dagen åt att sova. Jag gick upp och fixade frukost och sen blev vi så trötta att vi däckade i varsin säng och sov till 15.40.

När jag vaknade var jag vrålhungrig, så jag drog med mig Malin ut för att äta mat. Efter maten bestämde vi oss för att sätta oss på en strandbar och softa och se på solnedgången. Efter ett tag kom Lio och gjorde oss sällskap också och senare bjöd hon oss på middag.

Efter middagen spelade vi lite kort innan jag och Malin gick hem till oss. När vi gick in i vårt rum följde en ödla med in. Det var ju inte riktigt meningen. Jag är inte rädd för ödlorna, men jag vill inte ha dem i min säng när jag sover, så jag hämtade Lio och bad henne jaga ut den.

Jag tror inte Lio riktigt förstod med att jag ville att hon skulle jaga ut den, för hon tog med sig universums största sprayburk med insektsmedel och försökte spraya ihjäl ödlan. Det fungerade naturligtvis inte, det enda som hände var att jag och Malin hostade hysteriskt av sprayen.

Ödlan försvann och Lio försökte övertala oss om att den var borta nu och att det inte skulle vara någon fara att sova i rummet. Vi försökte förklara för Lio att ödlan med största sannolikhet fortfarande var i rummet, eftersom den inte kunde komma ut någon annanstans än genom dörren och dörren var stängd.

Hon höll fast vid att ödlan var borta och började prata med oss som man pratar med dagisbarn och sa ”Nejdå, den är borta, den har gått till Babylon för att dricka öl”. Jag och Malin skrattade och lät Lio gå hem till sig.

Fem minuter senare fick vi syn på ödlan igen. Visst hade vi väl säkert kunnat jaga ut den själva, men jag vet inte hur man hanterar en ödla och Malin var livrädd, så vi ringde till Lio som fick komma sättandes över gården i sin pyjamas. Den gången lämnade hon dock insektssprayen hemma och tog istället min handduk som vapen.

Hon började med att vifta ner ödlestackaren i allt vårt bagage och både jag och Malin hoppade och pep. Sen fortsatte hon att jaga den stackars lilla ödlan tills den kommit ut genom dörren, men hon gav sig inte där, hon fortsatte jaga den till de var mitt ute på gården och hon såg ut lite som någon som dansar regndans i rutiga pyjamasbyxor.

Underbara Lio.

Ett par minuter senare fick vi ett sms.

 
 
Vi sov i alla fall gott inatt!
 
 
 
xoxox
 
 
 
 
 

Igår hade jag och Malin bestämt oss för att ta en lugn och helt alkoholfri kväll och gå och lägga oss tidigt. Ja tjena, det gick ju sådär.

Vi gick ut på kvällen för att äta roti canai, jag fick i mig två, en med ost och en med choklad. Åh, gud vad gott det är! Sen kom Lio och bjöd på öl. Ja, vad ska man säga? Vi försökte tacka nej, men den kvinnan har en övertalningsförmåga som inte är av denna värld, så det slutade med att vi drack öl med Lio och två holländska tjejer som också bor här. Och inte ska ni tro att vi gav upp när de drog vidare, nejdå, vi drog vidare vi också. Ut och dansade på Sunba till klockan halv fyra på morgonen när stackars Malin inte kunde hålla ögonen öppna längre.

Idag är Malin sjuk, stackarn. Hon har sovit hela dagen och nu går hon på penicillin mot halsfluss. Usch, jag hoppas verkligen att hon blir bra snart igen.

Vi har förresten flyttat ihop i ett dubbelrum nu, Malin och jag. Det känns otroligt lyxigt att ha sitt eget rum och kunna sprida ut sin egen skit överallt utan att behöva vara rädd att man ska störa någon annan eller att saker ska bli stulna. Sist jag hade mitt eget rum var när jag bodde i Fremantle och därifrån åkte jag den 16 november 2010.

Jag har nog slagit matrekord idag också. Jag har lyckats sätta i mig bananpannkakor till frukost, sen bjöd Lio på pizza till lunch (åh, det var så otroligt gott med pizza, det har jag inte ätit sen vi bodde i Gumeracha) och strax efter lunch var det dags för middag då jag tryckte i mig soppa och ris. Det låter kanske inte så mycket, men min mage är stor som en ballong just nu! Haha!

Ikväll blir det faktiskt en lugn, tidig och helt alkoholfri kväll. Malin har redan slocknat och jag sitter och myser ute på vår uteplats och bara njuter över att livet är så snällt mot mig just nu.
 
 
 

Hej mamma!!
 
 
 
xoxox