projekt25

Jag har varit ute och ätit en utav mitt livs bästa måltider. Jag vandrade som vanligt runt ett bra tag innan jag bestämde mig för var jag skulle äta middag, men hittade tillslut ett perfekt ställe. Jag slog mig ner och kyparen räckte över en meny och frågade om jag kunde någon portugisiska alls. Jag sa att nej, det kan jag inte. Han såg lite lätt panikslagen ut och sa att vi nog hade ett litet problem. Jag sa att det var helt lugnt, att jag ville äta fisk och dricka vitt vin. Han föreslog en havsabborre och jag sa ja på en gång. Så fick jag lite småplock innan maten som var mer än någonsin tidigare med både oliver, bröd och olika ostar, sen kom maten. Jag måste säga att jag först blev lite orolig eftersom det luktade ganska konstigt och jag satte gaffeln i en potatis som var ganska hård, men när jag smakat på fisken kunde jag konstatera att det var mitt livs näst bästa fisk. Potatisen var också hur bra som helst och tillsammans med gröna bönor var det helt magiskt. Det slår fortfarande inte tonfisken i Marbella, men det var inte långt ifrån. 

 

När ätit upp var jag så mätt och trött och nöjd att jag bestämde mig för att ta en taxi upp på mitt berg där jag bor. Sagt och gjort. Jag stack in huvudet i en bil och frågade om han visste vart mitt hostel låg och jodå, det visste han. Nejdå, det visste han inte alls och efter att ha kört helt fel och börjat ringa sin polare efter väganvisning insåg jag att det var bäst att peka själv. Ganska roligt ändå och det handlade om typ 60 spänn, så det gjorde verkligen ingenting. 

 

Nu ska jag sova här och imorgon ska jag kolla upp shoppingmöjligheterna eftersom mina axlar är kräftröda och absolut inte vill ha mer sol...

 

 

xoxox

 

 

 

 

Aaaajjj, mina vader!! Jag har gått i backar precis hela dagen och är helt färdig. Staden är verkligen helt underbar, men backarna gör det dubbelt så jobbigt att gå som i andra städer. Hela den här staden påminner om Montmartre i Paris med gamla vackra byggnader, branta små trappor och smala gator. 

 

Jag har lyckats bränna båda axlarna eftersom jag inte tror att solen tar när man är i en stad. Pyttsan. Det bränner ganska bra på kimderna med, trots att jag grundat ganska bra hemma. 

 

Jag sov riktigt bra inatt och imorse låg jag och drog mig länge innan jag gick upp. 

Jag fastnade på en liten uteservering där jag fick morgonkaffe och färskpressad apelsinjuice och njöt av dessa när jag tittade på den fantastiska utsikten och alla turister som gick förbi.

Lunch intogs på ett litet torg och bestod av en sallad med fetaost och valnötter. Inte lika magisk som salladerna i Paris, men klart godkänd och med en gudomlig dressing. Jag passade på att sparka av mig skorna och efter maten satt jag och solade mina vinterbleka ben och lyssnade på musik och läste min bok.

 

Nu har jag precis sovit lite middag och ska snart ge mig ut igen för att hitta lite middag. 

 

Här kommer bilder!

 

Hej bloggen!

I skrivande stund befinner jag mig i Lissabon. 

Fint som tusan är det här. Jag bor i gamla stan på ett helt fantastiskt hostel med familjen Flinta-sängar och allmän Pippi Långstrump-feeling. Jag får försöka fånga det på bild!

Vi har takterrass och innergård och jag bor i ett rum med fem andra tjejer och världens minsta handfat. 

 

Resan hit gick fint, jag var otroligt trött efter min jobbhelg, så jag passade på att sova en del, även fast jag har svårt för det på flygplan.

Jag måste ändå säga att det var en utomordentlig flygning! Fy tusan så lyxigt det känns att få mat och dryck helt gratis. I och med att jag hade mellanlandning hann jag under resan få två måltider och i och med det bli både proppmätt och lite lullig. Vin fick jag faktiskt först på andra flighten, eftersom till och med jag tyckte det var för tidigt att dricka vin innan lunch, men när lunchen serverades kopplades semesterkänslan på.

Jag måste även passa på att ge Lufthansa lite extra cred för maten. Den såg ju ut som att den varit nere och kommit upp igen, men det smakade riktigt bra. Dessutom fick man en stor chokladbit som dessert, i stil med kexchoklad med hasselnötter. Mycket bra!

Jag kom dock inte undan känslan av att jag skulle dö åtminstone en gång under resan. Starten från Frankfurt var förfärlig, hela planet skakade och det lät helt fruktansvärt och jag trodde att hela planet skulle ramla isär som lego. Tur för mig att mina tankar stannar vid att vara just tankar!

 

Väl framme fungerade inte mitt kort i någon bankomat och jag fick höra att det inte går att åka kollektivt om man har bagage med sig. Jag som reste med handbagage tyckte att jag ju borde få åka, men de i informationsdisken sa att jag absolut borde ta en taxi. Jahapp, då fick det väl bli så då. Jag hade ju ändå inga kontanter att köpa någon annan form av transport med. 

Taxichauffören var en satt man i 50-årsåldern med kostym och snyggaste mercedesen jag sett. Jag åkte som en prinsessa in till stan!

På eftermiddagen gick jag runt och tittade lite och konstaterade att jag trivs riktigt fint här Och att jag helt missat att det faktiskt är en timmes tidsskillnad mellan Stockholm och Lissabon.  Sen blev det dags för mat. 

Efter mycket letande hamnade jag tillslut tillslut på en restaurang i området där jag bor. Det var ganska fullt, men en äldre herre som också var ensam bjöd mig att sitta vid hans bord, så det gjorde jag. 

Här börjar intressanta saker hända. 

Jag är väldigt svensk i mitt sätt, pratar inte med främlingar, gör inget väsen, är reserverad. 

Så börjar den lille mannen först snegla åt mitt håll, sen säger han att det är spansk fotboll på tv:n, sen tittar han på min bok. 

Det hela slutade med att vi pratade vitt och brett om allt möjligt, han på portugisiska och jag på engelska. Vi fattade typ noll av varandras språk, men ändå hade vi gott sällskap av varandra.

Han visade även en massa saker på min karta som jag ska titta närmare på imorgon.