projekt25

Av någon anledning har jag enorm hemlängtan idag. Jag tror att det kan bero på att campinglivet är ganska påfrestande, men även för att jag har så mycket jag vill göra när jag kommer hem, allt jag vill visa och berätta, alla jag saknar, att inte bo i en skitig ryggsäck i en skitig bil.

Jag älskar fortfarande Australien hur mycket som helst och jag är på bra humör, men jag ser verkligen fram emot att komma hem just nu.

Idag har vi lämnat Port Lincoln som vi inte var speciellt imponerade av och som dessutom bara bjöd på regn. Vi försökte ta oss till Adelaide, men bilen håller på att bryta ihop helt nu, den skakar och vibrerar hur mycket som helst när man kör lite fortare än gånghastighet, så vi kunde inte köra fortare än omkring 50-60 km/h. Vi vet inte riktigt hur fort vi körde, eftersom hastighetsmätaren fortfarande inte fungerar. Istället har vi hamnat i en liten håla som heter Point Pirie, där vi bestämde oss för att spendera natten på en camping med dusch. Total lycka! Jag har inte duschat på hur länge som helst och inte tvättat håret på ännu längre, så jag var näst intill så smutsig man kan bli innan jag äntligen fick duscha idag. Helt underbart!

Man lär sig verkligen att uppskatta små saker som rinnande vatten och en riktig toalett när man är ute och campar.

Nu ska vi äta nudlar.
 
 

 
 

 
 
xoxox
 
 
 
 

För några dagar sen var vi ute och tittade på koalor. Underbara små djur!!
Tyvärr var vädret mindre underbart, men det är smällar man får ta.

Jag lägger upp en video lite senare om det fungerar.


 
 

 
 

 
 
 
xoxox
 
 
 
 

Port Lincoln bjuder på regn. Massor med regn. Jag tror att Australien har tröttnat på mig och försöker ta livet av mig genom dränkning.
Allting är blött och jag gillar inte att campa när det regnar.
Men vafan, det torkar väl.
Och himlen igår var helt otroligt vacker!
 
 
 
 
 

 
 
 
xoxox
 
 
 
 

Vi hittade en verkstad där vi kunde laga stackars bilen som tydligen hade båda framdäcken pekandes utåt. Tyvärr skakar skrället fortfarande och vi vet inte riktigt vad det är för fel på den, förutom att den är över 20 år gammal. Det är väl bara att hoppas att den håller hela vägen till Tasmanien.

 
 
Vi hamnade i alla fall i Streaky Bay, ett litet samhälle som såg mycket bättre ut på alla bilder än i verkligheten. Det skulle finnas bra stränder och bra surfing, men det såg vi inte mycket av. Vattnet på stranden vi åkte till var fullt av olika djur och sjögräs. Dessutom var det en massa sten i vattnet, så det blev varken bad eller surfing.

Det slutade med att vi åkte tillbaka till campingen och badade lite där istället. Det var hysteriskt varmt igår och jag tror att det påverkade oss allihop och gjorde oss väldigt lättirriterade och tjuriga, men efter att vi badat kändes det mycket bättre.

På kvällen lagade vi lite mat och satte oss och pratade med en jättetrevlig australiensare som bjöd på färska ostron och lovade att visa oss rund i Adelaide när vi kommer dit.

Natten var varm med en enorm fullmåne och massor med myggor som kom in i bilen. Med andra ord var det en ganska jobbig natt, men jag mår bra idag ändå. Det är inte alls lika varmt idag, det är mulet och blåsigt och vi är på väg till Port Lincoln. Jag tror det är lunchpaus nu. Det gillar jag!
 
 
 

Svårt att fota månen så det blir bra... 
 
 
 
xoxox

Problem med bilen är ingenting man vill ha mitt ute i ingenstans i Australien.

Bilproblem har vi och vi är mitt ute i ingenstans i Australien.

Vi tror att högra framdäcket sitter snett, så hela bilen vibrerar om man kör snabbare än 60km/h. Det började igår på morgonen, ås på eftermiddagen provade vi med att byta däck, men det skakar fortfarande. Men det kunde ju ha varit betydligt värre! Jag har det fortfarande riktigt bra, även fast vi var trötta på varandra och bilåkningen igår. Det faktum att bilen håller på att bryta ihop gjorde oss inte heller på bättre humör.

 
 

Det finns en hel massa ingenting i Australien....
 
 
 
 
 

Vi är i South Australia nu. Vi körde över gränsen igår och här ute finns verkligen ingenting. Natten till igår parkerade vi på en rastplats, slog upp Benjamins tält, ställde vår lilla gasspis på motorhuven, kokade nudlar i solnedgången och åt nudlar och drack boxvin till middag innan vi somnade. Helt underbart, men gräsligt kallt. Jag förstår inte hur ett land där det är så himla varmt på dagarna kan bli så kallt på nätterna.

 
 
 

 
 
 
Idag är det hur himla varmt som helst. Jag vaknade strax innan klockan sju av att jag höll på att svettas ihjäl i bilen, med solen gassandes rakt in genom fönstret. Jag gillar verkligen att sova i bilen! Det är bekvämt, det blåser inte och man kan ligga och titta på stjärnorna innan man somnar, men imorse var det lite jobbigt på grund av värmen och trots att jag hade fönstret öppet så fanns det ingen luft alls.

Just nu sitter vi i bilen som fortfarande skakar. Vi är på väg till Port Lincoln och kommer förhoppningsvis dit imorgon. Jag hoppas att vi kan hitta en verkstad innan dess, för det här skakandet är ganska irriterande, plus att det är ganska otäckt att känna att bilen inte vill mer och vi är mitt ute i ödemarken. Det är förresten ett par till saker som måste fixas med den här bilen… Den har inga backljus, inga bromsljus, trasig AC och ingen hastighetsmätare. Bra bil. Inte.
 
 
 
xoxox
 
 

 

Planen var att åka söderut från Wave Rock, så efter vår lilla promenad till sjön packade vi ihop våra saker och drog iväg.

Jag tyckte det kändes som om vi körde åt fel håll och jag tror att Pete fick samma känsla när det som på kartan såg ut att vara en jättestor och fin väg helt plötsligt blev grusväg. Hur som helst så fortsatte vi köra och tänkte att det kanske bara var en liten bit av vägen som var trasig, men efter att vi kört i två timmar fick jag mina misstankar bekräftade. Så där var vi, ute på en skitdålig väg i stekande sol två timmar åt fel håll. Fan.

Vi tittade lite mer på kartan och insåg att vi hade kört lite mer än hälften till en annan stad och skulle kunna ta oss ner till Esperance därifrån, så vi fortsatte att köra i vad som närmast kan liknas vid en evighet på den där hemska vägen.

Jag märkte att det dammade ganska rejält och när vi stannade för att äta lunch och öppnade bakluckan var precis allting täckt av ett tjockt lager rött damm. Jag blev så jävla arg och förtvivlad och förbannade den röda sanden som vi nu hade på precis alla våra saker. Hur fan kunde de bara fortsätta köra på den där vägen?

Jag fick i alla fall tvätta av mitt helt orange-röda ansikte med ett blött papper (inte för att det hjälpte så mycket men det kändes bra) och så fick vi lite mat i magen och efter det så kändes faktiskt allting lite bättre. Vi kom i alla fall fram till Norseman, en pytteliten stad med 200 invånare. Det var inte alls värt varken omvägen eller dammet, men vi fick i alla fall låna en toalett och köpa lite godis. Därifrån fortsatte vi söderut på en riktig väg till Esperance.

Precis när vi kom in i Esperance blev vi stoppade av polisen. Fan. Den här bilen är verkligen ingenting man vill att polisen ska titta närmare på. Den har inga bromsljus, inga backljus, ingen hastighetsmätare och hela bilen håller bokstavligen på att ramla isär, så vi fick lite lätt panik när vi blev stoppade. Lyckligtvis var det bara en blåskontroll, men vi blev nog alla lite skakiga av det.

Vi bestämde oss för att åka ut till en nationalpark och campa där. Det var otroligt fint och det var kängurur överallt. Vi hittade campingen och slog upp Benjamins tält och lagade lite mat och när vi satt och åt kom en liten känguru studsandes. Den hade väl lärt sig att den kunde få mat av turisterna och var inte alls rädd för folk. Den kröp omkring bland oss och letade efter mat och efter en liten stund bestämde jag mig för att jag skulle kolla hur nära jag kunde komma. Det visade sig att man kunde komma i princip hur nära som helst. Hade jag sträckt ut handen hade jag kunnat klappa den, men jag var lite rädd att den skulle ha löss eller fästingar, så jag lät bli. Ett foto blev det i alla fall och överlag en bra dag. Trots det lilla missödet med felkörningen.

 
 
Dagen igår bjöd på regn och vi packade snabbt ihop våra saker, tittade lite mer på nationalparken och drog iväg för at äta frukost, borsta tänderna och använda internet på McDonald’s. Strax innan lunch sprack himlen upp och det blev strålande solsken, så vi bestämde oss för att ta en tur längs kusten och fotografera lite. Så jävla vackert!

Sen drog vi iväg till en camping ca 10 mil utanför stan där vi lånade duscharna och sköljde bort allt äckligt rött damm vi dragit omkring på. Mitt hår bytte färg.

Sen tog vi med oss en massa vin och satte oss på stranden och pratade och såg på solnedgången och konstaterade att livet inte är så himla dumt. Helt fantastiskt! Jag är så jävla lycklig!
 
 

 
 
 
xoxox
 
 
 

Jag sitter mitt ute i ingenstans i Australien och njuter av livet. Vi campar ute vid Wave Rock, en stor klippa som formats så den ser ut som en våg. Här bor knappt 200 människor och allt som finns är typ en liten affär och en bensinmack.

Jag är här med en engelsman, Pete, och en fransman, Benjamin. Pete äger bilen och jag och Benjamin är med och delar på mat och bensin. Vi är ute på road trip tillsammans. Jag hittade Pete i en annons på nätet i lördags, träffade honom snabbt i söndags och igår (tisdag) drog vi iväg. Dock tog det ett jävla tag innan vi äntligen började åka på riktigt. Först skulle Pete köra en kompis till flygplatsen, sen skulle vi tanka och handla och äta lunch. Vi kom iväg strax efter klockan tolv och åkte direkt ut till Wave rock.

Vi kom fram strax före klockan sex på eftermiddagen, tittade på klippan, tog några foton och klättrade sedan upp på berget för att se på solnedgången. Så fantastiskt vackert!

När vi kom ner igen slog vi upp våra tält och lagade middag.

Det blev en trevlig men tidig kväll, med lite vin och lite löst planerande för framtiden.

 
 
 



 
 
Imorse gick solen upp strax före klockan fem. Jag såg på den från bilden, där jag och Pete sov. Vi gick upp strax efter klockan sju, åt lite frukost och gick en liten promenad för att se på en sjö. På väg tillbaka från sjön såg vi inte bara en utan tre kängurur precis bredvid vägen. Jag har nog aldrig varit så nära ett vilt djur förut. Helt otroligt! Och när vi kom lite för nära så studsade de iväg, men de fortsatte att titta på oss från lite längre håll.

Idag är planen att packa ihop våra saker och åka söderut till en nationalpark och förhoppningsvis se lite fler djur där.
 
 
 
 
xoxox
 
 
 
 
 

Japp, det var skräckfilmsvarning på den!

Jag är oskadd och en erfarenhet rikare, men herregud så läskigt det var. Jag var helt lugn precis fram tills killen dök upp för att hämta oss, då slog det mig hur lätt det skulle vara för honom att röva bort två naiva svenska tjejer.

Vi frågade om han ville ha kaffe, men det ville han inte. Han hade hundarna med sig och ville komma iväg så fort som möjligt, men vi fick i alla fall in honom i lägenheten så Geoff fick titta på honom och prata lite med honom.

När vi kom ut till bilen visade det sig att han bara hade två säten i bilen, så vi fick knöla ihop oss bäst vi kunde och sen bar det iväg ut i ingenstans i mörkret.

Vi kom fram vid halv nio på kvällen och blev bjudna på mat, såg lite på tv och gick sedan in i vårt rum för att sova. Vi satt en stund och pratade igenom vår bisarra situation innan vi släckte lampan. Och jag kunde inte sova. Inte för mitt liv. Jag låg och höll vakt hela natten, ifall någonting skulle hända. Jag tror jag aldrig har varit så mörkrädd och känt mig så utsatt i hela mitt liv. Konstigt eftersom jag aldrig brukar vara rädd för människor. Jag är den som alltid litar på alla, tror att alla vill mig väl, går hem själv mitt i natten.

Strax efter klockan fem på morgonen gick solen upp och då slumrade jag till, men hade såna otäcka mardrömmar att jag vaknade på en gång igen.

Strax efter klockan sex gick vi upp, åt frukost och drog iväg till farmen där vi skulle jobba. Jobbet var lätt, gubben klippte får, jag skrapade upp smutsig ull och Sara plockade upp den rena ullen. Inga konstigheter, inget ansvar, ingen press.

Efter jobbet bjöd han ut oss på mat och sen körde han oss tillbaka hem, precis som han hade lovat. Inga konstigheter där heller.

Allting gick ju bra tillslut, vi fick våra pengar och kom hem till vår underbara lägenhet precis som vi skulle, men jävlar så rädd jag var!
 
 

 
 

 
 

 
 

 
 

 
 

 
 

 
 
 
xoxox
 
 
 
 
 
 

Som ni alla säkert alla redan vet så är både jag och Sara ganska frustrerade över att inte ha något jobb och som ni alla säkert redan läst så började vi igår annonsera på nätet om att vi kan jobba åt folk. Så hände det. Någon ringde. En man som vill att vi ska hjälpa honom att rensa skräp ur fårull när de klipper får.

Inte så svårt och bra betalt var det också.

Killen bor på landet, en timme utanför stan med bil. Han ska hämta oss. Han bor själv. Ja, ni hör ju, det är skräckfilmsvarning på den här… Äh, vi bjuder väl in killen på lite kaffe innan vi sätter oss i bilen med honom och kollar vad han är för snubbe. Det blir säkert bra. Han lät ju trevlig på telefon liksom…
 
 
xoxox
 
 
 

Helgen som gick var helt fantastisk. Jag bara älskar att vara på landet! Vi fick bo i ett stort hus mitt ute i ingenstans bland en massa katter, hundar, hästar och får.

Det var dessutom skördetid, så vi fick vara med och åka skördetröska. Det har jag aldrig gjort förut och det kommer jag förmodligen aldrig att göra igen heller.

Bil har vi kört också, på fel sida. Det var lite småläskigt, men vi körde bara på en åker och en grusväg. När vi ska ut och köra på riktigt tror jag att jag överlåter körandet till Sara.

Tyvärr var den första kängurun jag såg en död känguru. Liksom min andra. Och min åttonde. Vi var helt förstörda där ett tag eftersom det låg så många döda kängurur längs vägen. Jag fick i alla fall se två levande tidigt på söndagsmorgonen.

På lördagskvällen var det festival i den lilla byn. Festival och festival, det var en barnkarusell, ett marknadsstånd, en pytteliten scen och en bar och mest en ursäkt för att alla skulle få dricka jättemycket alkohol. Kul var det hur som helst och jag var överallt. Jag och Sara röjde loss rejält till det skitdåliga bandet som spelade och rätt som det var så satt jag och sålde ölbiljetter. Kvällen slutade långt ute på vischan i en ännu mindre by med hela 400 invånare.

Jag hade verkligen en utav mitt livs bästa helger med en massa god mat, jättetrevliga människor, öl, många skratt och en del bisarra situationer.

Många foton blev det också. Tyvärr dog batteriet i min kamera redan första eftermiddagen, men jag hann ändå med att ta närmare 200 bilder. Här är ett urval.
 
 

 
 

 
 

 
 

 
 

 
 

 
 

 
 

 
 

 
 

 
 

 
 

 
 
xoxox
 
 
 
 

Nu tar jag helg.
Jag ska åka långt bort där det inte finns täckning till varken internet eller telefon. Förhoppningsvis ser vi en och annan känguru också.

Hörs igen på söndag!
 
 
 

Bild
 
 
xoxox
 
 
 
 

Hej på er!
Jag och Sara sitter vid köksbordet och slösurfar och dricker kaffe. Det är molnigt i East Fremantle idag och vi har som vanligt inga planer.

Idag inviger jag mina blommiga brallor som jag fyndade häromdagen. De är helt hysteriska och jag älskar dem!
 
 

 
 

 
 

 
 
 
xoxox
 
 
 
 
 

Det blev en helt underbar dag nere på beachen. Jag trodde det skulle bli sådär galet varmt, men det var bara skönt hela dagen.

Nu på eftermiddagen har Sara hjälpt mig färga håret.
Här är några bilder:
 
 
Före

 
 
Efter

 
 
Före

 
 
Efter

 
 
Det ser ganska oranget ut på bilderna, men jag ska försöka få till nya imorgon i bättre ljus.
 

 

xoxox
 
 
 

Klockan är strax efter halv tre och jag kan inte sova.
Mitt huvud är fullt med tankar.
Jag saknar min mamma, jag saknar min Elin, jag saknar min Peji, jag saknar min bror. Herregud vad jag saknar min bror!
Jag funderar på vad fan jag ska hitta på när jag kommer hem.
Jag funderar på hur fan jag ska komma hem, för så fort jag bara tänker på flygplan får jag världens ångest. Åka båt kanske? Hm, nja...
Jag funderar på var jag ska bo när jag kommer hem.
Jag har inget hem att komma till.
Jag funderar på om jag ska ta bort täcket ur sängen och sova med endast ett lakan och en filt.
Jag funderar på att färga håret. Jag har till och med köpt färg.

Jag funderar på om jag ska gå upp och gå på toa. Är jag inte lite kissnödig? Jag kanske har lite ont i huvudet också om jag känner efter riktigt ordentligt...
Kanske gå upp och dricka lite mjölk, det brukar hjälpa när man inte kan sova.
Jag får försöka med det.
 
 
xoxox
 
 
 
 

Det är så skönt att det är varmt ute!
Idag har vi haft runt 33 grader och strålande solsken.
Vi har som vanligt inte gjort mycket, jag bakade bröd, vi tog en tur ner till Freo och shoppade lite och på kvällen kom Geoffs mamma på middag.
En himla trevlig dag måste jag säga.
 
 

 
 
xoxox