projekt25

Konstig dag.

När jag var på jobbet idag så tänkte jag att jag skulle kunna ha en produktiv kväll med städning, strykning, brödbak och matlådematlagning.

Efter det hade jag planerat att ha lite fredagsmys med kastrull-popcorn och kanske ett glas vin.

Sen small det i Oslo och jag har suttit klistrad framför datorn större delen av kvällen och pratat med vänner och gamla kollegor och kollat så att alla är vid liv.

Jag var ju ändå tvungen att göra matlådor och frukostbröd, så jag satte en deg på jäsning samtidigt som jag lyssnade på de norska nyheterna på web-tv och städade ihop den värsta röran.

Mycket mer än så blev inte gjort och nu har jag varit upp flera timmar längre än jag skulle.

Mina tankar är med er, Norge!
 
 
 
xoxox
 
 
 
 

Idag gjorde jag någonting som jag inte har gjort på hur länge som helst – jag var ute och sprang innan jobbet! Eller ja, sprang och sprang, jag rörde mig i något snabbare tempo än vanlig promenadtakt – och höll på att dö på kuppen. Herregud, pinsamt vilken dålig kondition jag har! Jag insåg att om jag fortsätter hålla på som jag gör så kommer jag se ut som Barba-fet i slutet på sommaren och det är inte så roligt, så nu är det slut på Donken för ett bra tag framöver.

Sen hände en lite konstig sak. När jag kom till jobbet tittade min chef lite fundersamt på mig och undrade vad sjutton jag gjorde där. Jag sa att jag var uppsatt på jobb, men det var jag tydligen inte…

Jag lyckades i alla fall övertala chefen om att få vara kvar de timmar jag skrivit upp i kalendern när jag ändå tagit mig ur sängen.

Det visade sig senare att jag fått ett sms av honom där han skrev att jag skulle jobba idag, precis den tid jag skrivit upp, så det var faktiskt inte jag som var helt förvirrad. Tur, jag trodde jag höll på att bli knäpp på riktigt…

Jaja, dags för sängen igen, jag ska befinna mig på Arlanda klockan 06.00 imorgon bitti. Oh, du ljuva åtta till fem-jobb, kom och ta mig, så ska jag aldrig lämna dig igen!!
 
 
 
xoxox
 
 
 
 

Världens bästa Elin har varit hos mig och hjälpt mig styra ihop en liten inflyttningsfest.
Det blev en riktigt trevlig liten tillställning med drinkar, tilltugg och sköna människor.

 
 
 

Bästa
 
 
 
 

Vi tog varsitt glas bubbel... Stora glas=mycket bubbel.
 
 
 
 

Vi höll på hela dagen med att fixa snacks
 
 
 

Elin fixar
 
 
 
 
 

Drinktest 1
 
 
 
 

Drinktest 2
 
 
 
 
 
 

Färdiga drinkar
 
 
 
 


 
 
 
När folket kom glömdes kameran bort, så fler bilder än såhär blev det inte.

 
 
 
xoxox
 
 
 
 

God morgon världen!

Jag börjar denna underbara torsdagsmorgon med att äta frukost på balkongen.

När jag sitter här och äter min macka och dricker mitt kaffe så inser jag hur skönt det skulle vara att lägga upp fötterna på någonting.

Jag provar balkongräcket, men det är för högt.

Då minns jag att jag ju köpt en mycket prisvärd och bra Ikea-pall som jag ännu inte haft tid att montera ihop.

Jag tänker att det tar ju inte många minuter att få ihop en liten pall, så jag tar med mig kaffekoppen in igen och sätter mig på golvet och påbörjar mitt lilla projekt.

Som alla säkert vet så följer det med idiotsäkra instruktioner om hur man monterar Ikeas möbler, så jag börjar med att öppna den och konstaterar ganska snabbt att jag fattar ingenting.

Jaja, men hur svårt kan det vara, det är en pall, det finns åtta skruvar och två plugg, det klarar väl jag.

Jag sätter igång.

Det första som händer är att skruven inte passar i pinnen som ska skruvas fast i plankan.

Jag tar i och skruvar för allt jag är värd. Jag tar i så jag måste tillslut linda in handen i en trasa för att kunna hålla emot.

Jag börjar skruva i nästa pinne och när jag är klar med den ser jag ett litet hål mitt på pinnen.

Hmm, undrar om det spelar någon roll var hålet sitter?

Jag kastar ett öga i manualen och jodå, det spelar roll, det har tydligt pekats ut under punkt 1.

Fan.

Jag monterar isär hela möbeln igen med handen inlindad i trasan och börjar om.

Den här gången är jag noga med att få rätt pinne på rätt ställe på plankan.

Det går ganska lätt att skruva och jag får dit alla fyra pinnarna precis som de ska vara.

Nu ska jag bara sätta plugg i trappsteget och få ihop hela grejen.

Jag får dit två plugg utan större missöden och ska trycka fast trappsteget och då inser jag att det inte finns några hål i plankan att passa in pluggen i.

Jag vrider min konstruktion ett halvt varv och ser att jag byggt ihop hela skiten åt fel håll.

Jag lägger ner min mycket skrangliga och halvfärdiga Ikea-pall på golvet och går ut på balkongen och lägger upp fötterna på balkongräcket.
 
 
 

Åååhh, skitpall!!

 
 
 
 
xoxox
 
 
 
 
 

Peace and Love är i full gång här och jag lever livet som den fjortis jag i själen fortfarande är. I onsdags hann vi inte se någonting annat än en liten sväng av Kings of Leon och ärligt talat var jag besviken på dem.

Det var en sjuhelsikes massa folk i publiken och rätt som det var hade vi blivit omkullknuffade i publikhavet, men innan vi riktigt hann förstå att vi ramlat hade någon dragit upp oss igen.

Så mycket annat spännande hände inte och jag kom hem utan min fina randiga halsduk, var nu den tog vägen.

Igår hade vi fullt upp. Vi började dagen med champagnefrukost på balkongen hos Elin och sen var det bara att fortsätta köra på samma spår.

Vi träffade på våra festivalpolare från förra året och tittade på Veronica Maggio som var helt fantastisk, även fast vi satt ganska långt ifrån och inte såg just någonting.

Sen var det dags för älskade lillebror att spela med Hanna Turi. Jag är säkert partisk, men jag tyckte att den spelningen var jättebra också.

Efter det gick vi bort och började trängas med folk för att få stå längst fram när 30 seconds to Mars spelade. Vilken underbar spelning! En av de bästa jag någonsin varit på! Falu Kuriren höll inte alls med mig och gav dem uselt betyg i tidningen, men jag var så lycklig och kommer leva på den upplevelsen länge, länge.

 
 
 
 
xoxox

 
 
 

Herregud, jag har fjärilar i precis hela magen. Jag kan inte slappna av, jag är livrädd och det känns som att nerverna ligger utanpå kroppen.

Jag är så jävla rädd att någonting ska gå fel, att jag har tagit mig vatten över huvudet, att jag satt mig själv i skiten, att köpet inte ska gå igenom, att flyttbilen ska haverera, att pizzan inte ska räcka, att pizzan ska bli äcklig, att all flytthjälp ska banga, att mina möbler ser ut som skit, att balkongen är för liten, att jag inte ska hitta tvättstugan, att jag inte hittar soprummet, att jag kommer sopsortera fel, att jag inte förstår hur diskmaskinen/ugnen/kylen fungerar, att det inte finns persienner… Jag oroar mig för precis ALLT!

Jag har packat mina saker här i mitt rum nu i alla fall. Det tog bara två dagar att få ihop det. Hmm, jag undrar hur lång tid det kommer ta att packa upp allting… Men jag tänker att nu har jag ju saknat prylarna så länge att det kommer bli roligt att se allting igen och att det därmed ska gå rätt smidigt att packa upp. Vi får väl se.

Åh, jag hoppas att jag kommer kunna slappna av när jag väl har flyttat in. Det är bara det att det här är det största jag har gjort i hela mitt liv, jag har bundit upp mig ekonomiskt och har världens krav på att klara alla avbetalningar och får jag inte jobba mer så går det åt helvete.

Vilket påminner mig om att jag ska skicka in en jobbansökan. Ska göra det nu på en gång, jag kommer ändå inte kunna sova.

Imorgon smäller det, då utbyts pengar och nycklar och jag får ett hem. Och blir skuldsatt resten av livet. Scary!
 
 
 
xoxox